Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 106 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Ekonomiska och sociala aspekter

Ett annat kännetecken för denna period i Armeniens historia var den enorma ekonomiska utvecklingen och framgången. En sådan lysande civilisation som Anis Armenien med sina ståtliga och beundransvärda byggnader som landet har lämnat efter sig hade utan tvivel inte uppkommit om det inte hade varit för en ekonomisk grund av samma höga klass.

Jordbruket som hade befriats från främlingars påfrestningar och påtryckningar och fått en relativ säkerhet utvecklades förvånansvärt. "Landet brukades med största noggrannhet och översyn och bevattnades på ett eftertänkt sätt i relation till det lokala behovet av vatten och producerade väldigt mycket av varje gröda och frukt. Armenien var rikt på grödor och exporterade vete till Bagdad. 103 Man producerade utmärkt vin som man exporterade lite av till olika länder. Dess gårdar odlade och producerade nordliga så väl som sydliga frukter bl.a. äpplen, valnötter, fikon, oliver och sockerrör. Landet producerade stora mängder ull, silke, bomull och textilfärg. Armenien hade även stora betesmarker på vilka, även under vinterhalvåret, tamboskap betade tillsammans med hästar, både rid- och arbetshästar, åsnor och mulåsnor. Bönderna hade stora platser för uppfödning av höns och klostren uppfödde honungsbin medan floderna och sjöarna försåg folket med utmärkta fisksorter. Man exporterade fisk från sjön Van, öring från sjön Sevan som tack vare dess vackra utseende har fått namnet Ishkhan (prins) och lax från floden Aras. Från skogarna i Armenien tog man ut träd vilkas stammar hade en omkrets på fyra meter. Dock tillhörde skogarna exklusivt den armeniska adeln och furstarna och användes som jaktmarker då det där levde olika arter av de bästa hjortarna." 104

Som vi nämnde tidigare, var en av följderna av arabernas styre över Armenien att arabernas höga årliga skatter och avgifter orsakade en ökande handel och fördelning av arbeten, men även en ökning av städernas invånare och deras betydelse. 105 Dessa städer och den industriella produktion och yrkeskår som under den bagratouniska dynastin hade befriats från den tunga beskattningen blomstrade enormt och Armenien förvandlades, tack vare kvaliteten och kvantiteten hos sina produkter, till ett av Mellanösterns viktigaste handels- och produktions- centrum. Denna produktion koncentrerades i synnerhet till städerna Ani, Van, Kars, Dvin, Arzen (Erzurum), Akhlat, Lori, Berkri, Manazkert (Melashkert), Bitlis och Navasa så att dessa städer blomstrade otroligt och samlade oerhörda summor pengar.

Bland de främsta industrierna bör man nämna textilindustrin (produktion av ull, silke, garn, trådar, sjalar, handdukar, näsdukar och mattor). Lovord om Dvins ylletyg eller Mayafarkins näsdukar återfinns i arabiska historikers skrifter. Den kemiska industrin vilken representerades främst av produktionen av textilfärg men även andra viktiga produkter utvecklades också avsevärt. Armeniens färgproduktion och textilier var berömda 107. Även metallindustrin utvecklades i Armenien (den tyske forskaren Marr har hittat spår av koppargjuteri i Anis ruiner) och produktionen av kopparföremål och vanliga vapen (dolkarna från Karin och Ani var ökända). I Armenien förekom även arbete inom läderindustrin, metallslageri och yrken som guldsmed och juvelerare där de sistnämnda hörde ständigt till de bästa inom sin bransch. I Ani har man hittat bitar av tyg och läder som är enastående arbeten med avseende på deras kvalitet och delikata hantverk.