Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 10 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
På detta sätt uppkom det första armeniska kungadömet cirka 322 f. Kr. Dynastin grundades av Jervand I. Vi skall inte glömma att armeniska befolkningen runt om i städerna redan i mitten av 300-talet hade börjat göra uppror 29, vilket vittnar om redan existerande rörelser för självständighet, långt innan Persien upplöstes. Dock hade dessa uppror varit fruktlösa. Trots upproren förblev armenierna trogna den persiska kungen och stred i persiska armén mot Alexanders soldater. Vid Persiens upplösning tog Jervand I tillfället i akt och utropade självständighet.

Det finns inte tillräckligt många historiska bevis från denna tid för att avgöra om den första armeniska dynastin grundades av armenier eller av perser som var skickade som satraper till Armenien. Detta kungadömes historia präglades av ständiga krig med dess mäktiga granne, seleukiderna. Armenien lyckades försvara sig i nästan 100 år innan de förlorade sin självständighet för en kort period (215-190 f. Kr.)

Seleukidernas rike

Efter Alexanders död år 324 f. Kr. delade hans fältherrar hans imperium bland sig själva. Antigones tog Makedonien och Ptolemius valde att ta Egypten. Den tredje fältherren, Seleukos tog Persien, Mesopotamien, Syrien och Mindre Asien. Eftersom Armenien ingick i Persien så tyckte man att det var självklart att det skull ingå i Seleukos del. Men Armenien hade redan blivit självständigt, som vi tidigare har beskrivit.

Seleukos efterträdare försökte förgäves under hela 200-talet f. Kr. att erövra Armenien, men landet lyckades försvara sig väl. Efter ytterligare territoriella förluster begränsades Seleukidernas rike till att omfatta ungefär dagens Syrien. Vid denna tidpunkt, runt 222 f. Kr. kom en maktgirig person vid namnet Antiochos III till makten. Han började en expansiv politik och lyckades till slut erövra Armenien. Han delade Armenien i två delar: Stora Armenien (Armenia major), öster om floden Eufrat, och lilla Armenien (Armenia minor) väster om floden Eufrat och utsåg en satrap för varje del. Satraperna som han valde ut bland armeniska prinsar var Artashes (Artaxias) i Stora Armenien och Zareh (Zariadrés) i mindre Armenien. Den sistnämnde var ättling till kung Jervand, Armeniens första kung.

Men Antiochos III nöjde sig inte med Armenien utan riktade sina blickar även mot Judéen (Palestina) och erövrade även det landet. Efter en misslyckad attack mot Egypten utökade han sina gränser till hela Mindre Asien.

Rom som nyss hade kommit segrande ut ur kriget mot Karthago såg oroligt på denna växande makt från öster. När Antiochos III:s erövrade Mindre Asien kunde romarna inte längre bara se på hur "ingången" till romarriket föll i en konkurrents händer, utan anföll Antiochos III som led ett tungt nederlag. Förlusterna var så stora att hela hans snabbväxta rike föll samman i bitar och han fick nöja sig med det område han hade i början, nämligen Syrien.