Armenien & Bysans
"Det armeniska folket har en ärorik plats i världens historia. Vad det gäller motståndet mot araber och turkar under flera sekler, ledandet av den bysantinska armén och påverkan på korstågens resultat finns det inga tvivel. Det har hittat sättet att, än idag, bevara och skydda sina säregna drag och till slut är det ett oumbärligt verktyg i bevarandet av balansen och framtiden i Västasien." J. Laurent
I den franska historieskolan, med medlemmar som Charles Diehl, Alfred Rambaud och Gustave Schlumberger, hade man bestämt sig för uppgiften att på något sätt, vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, förnya det bysantinska imperiets historia för att visa dess verkliga drag och bevisa att dess öde var skilt ifrån den blodiga slutet. Man ville visa att det vid sidan om tomma och obetydliga religiösa diskussioner, statskupp, massmorden och de blinda hämndaktionerna fanns det även en hjältehistoria och strid under elva sekler och ett land, som med hänsyn till tiden, var den verkliga aktören för civilisationen vid Europas gräns, ett land utan vilket dagens Europa kanske inte skulle finnas.
Detta, i sig, var en stor tjänst från den nya historievetenskapen med stora representanter vilkas namn vi nyss nämnde (och det är på sin plats att även nämna några andra namn t.ex. Bury och Bussel från England, Gelzer från Tyskland och Jorga från Rumänien) som tydliggjorde Armeniens viktiga roll och några av dess historieperioder 5, epoker under vilka Armenien med sina soldater, med sina ledare och höga ämbetsmän, med sina politiker och rådgivare och t.o.m. med de kejsare som de gav till Bysans har varit delaktiga i detta stora epos. 6
Bysans, dess roll och betydelse
För förståelsen av den roll som Armenien har haft i historien under Bysans styre, måste man först ta reda på vilken roll Bysans, den östliga formen av det gamla romerska imperiet, hade och dess betydelse.
Vi förmår inte återge Bysans hela historia inom ramen för vår berättelse, ett elva seklers epos (330-1453 e. Kr.) som Charles Diehl har döpt till "Blod, vällust och död" efter titeln på Maurice Barrés bok.
Vi kan dock förkorta historien och bl.a. nämna grundandet av staden Konstantinopel eller "Staden för Guds vakter" år 330 e. Kr. på order av kejsare Konstantin, delningen av det romerska imperiet år 395 e. Kr. mellan ett västligt och ett östligt imperium, återbildandet av romerska imperiet en sista gång av kejsar Justinianus, krigen mellan kejsar Heraklius och Persien under 600-talet, dynastin Isurierna som stoppade det islamiska imperiets framfart mot väst och förhindrade att Europa skulle drabba samman med araber i två olika fronter, kejsare av armenisk härkomst och kallad den makedoniska dynastin som under 900-talet förvandlade Bysans till en militär stormakt, den ödesdigra förlusten vid Manazkert mot de seldjukiska turkarna, framgångar som resultat av segrar under korstågen, förlusten av länderna i Balkan och till sist den slutgiltiga upplösningen i och med de ottomanska turkarnas erövring av Konstantinopel år 1453.
Det som skänker Bysans en enorm historisk betydelse är det att detta imperium har agerat som en länk, geografisk så väl som tidsmässig. Ur geografisk synvinkel var den länken mellan Europa och Asien och ur tidsmässig synvinkel kopplade den samman antiken med den nya tidsepoken.
|
