Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 124 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Ännu en gång citerar vi denne store vetenskapsman och medeltidkännare, d.v.s. Charles Diehl, som skriver det följande om Armenien och Bysans:
"Armenien, som med hänsyn till sitt geografiska läge mellan öst och väst d.v.s. Persien och araberna på ena sidan och den bysantinska världen på andra sidan, befann sig under kontinuerligt inflytande från dessa två mäktiga grannar ur politisk, kulturell och konstnärlig synpunkt. Men dess ständiga nära relationer med Bysans lämnade ett starkt spår av grekisk kultur efter sig. En del av de armeniska provinserna ingick i det bysantinska imperiet och även de delar som hade bevarat sin självständighet, var mer eller mindre mottagliga för det bysantinska imperiets seder. Från allra första början kom utbytet av politiker, militära ledare, soldater och handelsmän mellan Armenien och Bysans i gång. Alla armenier, även de som hatade och ratade Bysans kände av dess storhet och glans och kom, vare sig frivilligt eller inte, att påverkas väsentligt av dess inflytande. Trots detta visade armenierna utan tvivel hårt motstånd för bevarandet av sin självständighet och religiösa meningsskillnader mellan dem och Bysans slutade ibland i strider. Självklart, lärde de sig väldigt mycket genom kontakterna med grekerna och om den armeniska civilisationen, kulturen och konsten har bevarat sin ursprungliga form och om vi accepterar att armenierna var främmande för utvecklingen och blomstringen hos det grekiska imperiet så har armenierna mottagit mer än det de har bidragit med. Den grekiska litteraturen brukade ofta översättas till armeniska. Den armeniska litteraturens gyllene era under 400-talet utmärks av en elitgrupp av översättare som översatte bibeln till armeniska och i samarbete med Bysans skänkte det armeniska litteraturspråket till det armeniska folket. Efteråt, präglades den kontinuerliga dynastin av armeniska historiker ofta av de bysantinska historikerna. Det finns inte något tvivel om att Armeniens civilisation och konst har en unik karaktär som är bevis på dess originalitet och dragningskraft. Och det är också onekligen så att Bysans drog in Armenien i de civiliserade nationernas ring och genom en enormt stor dominans och politiskt inflytande formade landet efter sig själv." 95

Bysans policy gentemot Armenien

Armenien för Bysans var, förutom en buffernation, en sköld vid en av imperiets känsligaste gränser där det försvarade bysantinska imperiet mot farorna från öst, faror som gång på gång förnyades i form av det sassanidiska Persien, araber, och till slut turanierna som ständigt hotade Bysans.

Bysans kunde aldrig, även om det var romerska imperiets arvtagare i öst, leva upp till Roms storhet förutom i vissa få politiska punkter där det fanns spår av denna storhet.

Från början av 400-talet, delade Bysans, som vi redan har sett, under kejsar Theodosius tid, Armenien mellan sig och det sassanidiska Persien och förstärkte genom detta sina konkurrenter och försvagade sin situation så pass mycket att under 500- och 600-talet hade imperiet hamnat i underläge gentemot sina motståndare.

Resultatet av delningen blev det att man tog bort en stark fördämning som dittills hade stått emot arabernas anfall under 600- och 700-talen och gjort arabernas framfart antingen omöjlig eller försvårat den. Samtidigt bör vi medge att trots detta så var det Bysans närvaro vid Armeniens gränser som bidrog rätt mycket till att Armenien kunde bevara sin självständighet under arabernas styre. Bysans förhindrade att araberna skulle få total kontroll över de armeniska furstendömena och då Bysans utgjorde ett hot mot araberna kunde det på så sätt tvinga dem att acceptera och erkänna den bagratouniska ättens och Armeniens självständighet.