Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 130 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Samtidigt är det uppenbart att så fort korsriddarna kom till området och befäste sina ställningar så grundade de nya små latinska länder, vilket hjälpte det Nya Armenien oerhört mycket och bröt deras isolering och ensamhet.

Nya Armenien framgångsrika strider mot Bysans och muslimerna (1100-1187)

Efter prins Konstantin I:s död efterträddes han av sina två söner, Toros I (Theodor) och Levon I, vilka satt på tronen för Nya Armenien som hade förvandlats till Armeniens hertigdöme. Toros I, som regerade över barondömet mellan 1100 och 1129, tvingades ibland att strida vid två fronter samtidigt, mot Bysans och turkarna.

Korsriddarna hade egentligen lovat att varje stad som de befriade i Mindre Asien skulle återlämnas till Bysans. De ansåg att detta löfte endast omfattade Anatoliens slätter medan representanter för Bysans regering och dess armé ständigt följde efter korsriddarna för att ockupera de områden som befriades av korsriddarna. Det var av samma skäl som de följde korsriddarna ända till Kilikiens slätter och befäste sig där. 17

Bysans gick ännu längre än så och gjorde i början av 1100-talet anspråk på furstendömen i Armenien, Edessa och Antiokhia. Det var mot den bysantinska dynastin Komnenos som armenierna tvingades slåss, först för försvarandet av sina erövringar och expansion i Kilikien och sedan för försvaret av de korsridderliga regeringarna.

Det måste påpekas att Bysans hade bundsförvanter bland de armeniska furstarna i regionen och dessa var den grupp av armenier som hade bosatt sig i området före prins Roubens ankomst. De hade erkänt Bysans överhöghet och underkastade sig dess makt och beskydd och dessutom motarbetade ätten rouben-bagratuoni som försökte etablera ett nytt armeniskt styre och självständigt land.

Bland de armeniska adelsfamiljer som fortfarande var beroende av Bysans och räknade sig som imperiets undersåtar var en mest känd av alla, vilken den roubinian-bagratouniska ätten då och då fick slås mot. Dessa härstammade från furstendömet Gandja. Den bysantinska kejsaren hade tillåtit denna familj att slå sig ner i området Lambron vid floden Tarsus och dess medlemmar kom att under en lång tid, dels av lojalitet mot Bysans och dels av avundsjuka gentemot familjen Roubinian-Bagratounian, att slåss mot det roubeniska Armenien.

Fr.o.m. 1102-1103 hjälpte Toros korsriddarna att neutralisera Bysans attacker mot Ourfa och Antiokhia. Sedan allierade sig han med Antiokhias prins Tancrède och började själv att slåss mot Bysans och erövrade de viktiga städerna Anazarba och Sis.

Under 1107-1108 slog han tillbaka ett tungt anfall från de seldjukiska turkarna. Sedan, genom allians med en armenisk baron vid namn Kosh Basil som var herre över området Marash, lyckades Toros 1109 besegrade seldjukiska turkarna vilka led ett svårt nederlag och Toros lyckades tillfångata deras ledare som kallade sig för Armeniens sultan. 23