Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 134 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Men ödet ville att det skulle vara brorsonen till en av Nourredin Zenguis befälhavare, Saladin, som skulle slå de kraftigaste slagen mot korsriddarna, slag som de aldrig kom att återhämta sig ifrån. Saladin var en kurd som från Tarkit, född i en familj som härstammade från Adjanakan i södra Armenien. Hans far och farbröder var militära ledare som tjänstgjorde hos Mosuls emirer (atabeger), medan han själv utbildades i Damaskus som på den tiden var ett av Islams vetenskapliga centrum. Saladin kan sägas vara den störste personen som det kurdiska folket har haft. I hans karaktär kan man tydligt se egenskaper så som ridderlighet och avsaknad av fanatism och moderation, vilket placerar honom bland de mest attraktiva och intressanta personerna i Orienten under medeltiden.

Saladin följde med armén som Nourredin hade skickat till krig mot Egypten, ett krigståg som var orsakat av det faktum att de fatemiska kaliferna var lika fientliga mot de seldjukiska turkarna som de kristna korsriddarna.

Saladin övertog makten i Egypten och grundade en ny dynasti som i historien har kallats för Mameloucks sultaner och som tvingade Egyptens folk att överge shiareligionen och acceptera de sunnitiska reglerna.

Efter att ha enat de olika orderna inom den islamiska världen som var i krig mot korsriddarna dröjde det inte länge innan han, med erövringen av Damaskus, Homs och Allepo förverkligade även den politiska föreningen (1174-1182). Fr.o.m. denna tidpunkt leddes den islamiska världen av en ledare, som själv var muslim, mot Jerusalems kristna herravälde och 1187 åsamkade de ett stort och avgörande nederlag vilket snart ledde till Jerusalems kapitulation.

På så sätt begränsades korsriddarnas herravälde till Jerusalem som dock inte omfattade själva staden Jerusalem utan en lång och smal remsa vid Svarta havet vilken omslöt städerna S:t d'Acre och Tyr men även hertigdömena Tripoli och Antiokhia.

Levon II den Magnifike (1187-1219)

Nu när vi kan återvända till återgivningen av Levon II:s regeringstid kan vi ägna oss åt honom som i historien är känd som den "Magnifike" och som utan tvekan var den störste härskare som Armenien har producerat under sin militära historia. När Levon II övertog tronen efter sin bror Rouben III hade den starka grunden för Nya Armeniens regering redan lagts men man behövde fortfarande konstruera själva byggnaden för Nya Armenien på detta fundament och skapa de administrativa, ekonomiska och militära delarna och förstärka dessa för att sedan kröna honom, d.v.s. upphöja barondömet till ett självständigt kungadöme. Och denne härskare lyckades åstadkomma detta.

Precis som Viktor Langlois skriver, ägnade prins Roubens första efterträdares regeringstid åt strider, dels mot Bysans och de armeniska furstarna som stöddes av Bysans, men även mot de muslimska grannländerna som jämnt besvärade Nya Armenien. Uppgiften som de första roubenierna hade utfört var att hitta ett nytt hemland vilket de hade lyckats med. Det som återstod nu var att skapa ett bra styre och system som skulle få västvärlden att acceptera det Nya Armenien som ett självständigt kungadöme och sedan förvandla landet till en mäktig och bestående makt. Dessa uppgifter skulle komma att bli Levon II:s ansvar 49.
Och det var tack vare hans arbete som det slutgiltiga skapandet av Nya Armenien förverkligades.