Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 139 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Om mongolernas ockupation av Armenien Major var en katastrof för armenierna så drabbade lyckligtvis det ödet inte Nya Armenien. I verkligheten så anföll mongolerna varken Nya Armenien eller de korsridderliga staterna och koncentrerade alla sina attacker på araberna och turkarna och på så sätt skapades återigen en maktbalans till de kristna ländernas fördel.

Armenien planerade t.o.m. att konvertera mongolerna till Kristendom men misslyckades. Dock, efter att mongolerna sopade banan med araber och de seldjukiska turkarna och kom ända fram till Egyptens portar, så kunde de inte förmå att slå det avgörande slaget mot Mamluckerna vilka hade blivit mycket starkare sedan Saladins tid och förvandlats till de farligaste motståndarna till Orientens latinska länder och Nya Armenien.

Snart retirerade mongolerna till Armenien Major och Persien, vilket resulterade i att Egyptens Mamlucker återerövrade Damaskus och Allepo och anföll det som kvarstod från korsriddarnas ägor i öst. Antiokhias furstendöme gick under år 1268. Den berömda fästningen #M-Krak (fästning) , 1200-talet#Krak, tillhörande den latinska adeln som var den viktigaste fästningen för de Gästfria föll i 1271 och sedan i 1289 kom turen till Tripolis furstendöme. År 1291 försvann de sista kvarlevorna av de gamla staterna i Jerusalem som fanns i söder och begränsades till några få hamnar.

År 1291, d.v.s. lite mer än två hundra år efter att korsriddarnas första krigare landsteg på Medelhavets östra stränder, återfanns bara ett kristet land här och det var det Nya Armenien som hade lämnats åt sina egna krafter och trots detta kunde fortsätta sitt motstånd i ytterligare nära 100 år.

Den hèthoumiska dynasti och alliansen med mongolerna (1220-1300)

Levon II hade ingen son utan bara en dotter vid namn Isabelle som efterträdde fadern vid hans död 1220 och regerade tillsammans med ett kungligt råd. I verkligheten var det så att under de kommande sex åren (1220-1226) styrdes Nya Armenien av kronprinsen, storbaron Konstantin som var en av Levon II:s gamla befälhavare och ansvarade med stor skicklighet för landets alla frågor. Denne tillhörde en av de kända armeniska adliga ätterna som hette Hethoum och kom från Lambron, en ätt som innan de lydde under den roubiniska ätten räknades som en av Bysans viktigaste representanter i Kilikien.

Strax efter Levon II:s död tvingades storbaronen att försvara landet mot en av Antiokhias ledare som påstod sig tillhöra familjen Roubinian. Denne kom till Kilikien och intog t.o.m. staden Tarsus, men Konstantin besegrade hans styrkor vid Mamistra och tillfångatog inkräktaren.

Konstantin som ville hitta en make åt Isabelle och en kung för Nya Armenien, gifte bort Isabelle med Philip, son till Antiokhias regent Bohèmond. Men så fort han satt på tronen visade det sig att han styrdes helt av sin far och vill ersätta de armeniska makthavarna med latinska och annektera Nya Armenien till Antiokhia.