Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 155 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Nya Armeniens historiska omfattning

Nu när vi har kommit till slutet av Nya Armeniens historia måste vi påminna om detta lilla och modiga lands födelse och dess roll för så väl världshistorien som för själva armeniska folkets historia.

Ur globalt historieperspektiv har Nya Armeniens viktiga roll beskrivits av den tyske historikern Clemens Klein i hans bok om korstågens historia. Denne skriver: "De grenar på det enorma korstågets träd som var Nya Armenien och Cypern fick leva ett sekel längre än själva stammen trots att de byggde sig själva med de korsridderliga staterna som sin förebild. Dessa gick ännu längre än själva de korsridderliga staterna i den nödvändiga kontakten mellan civilisationerna i öst och väst, vars symbol är blandningen av Bysans med Västeuropa. Det var också ett av målen för västerländernas renässans och de möjliggjorde och fortsatte den." 168

Dessutom bör man peka på de existerande parallellerna mellan de sista stegen hos det bysantinska imperiet och Nya Armenien. I både fallen har vi sett den starka aktiviteten hos venetianiska och genuesiska handelsmän som gradvis resulterade i tömmandet av landets resurser. Vi har också sett fruktlösa försök inom religionen för att få aktiv hjälp från Europa i försvarandet av Kristendomen i öst.

Dock är Nya Armeniens betydelse för själva den armeniska nationen inte mindre än dess roll i den globala historien då kontakterna och relationerna mellan Armenien och väst resulterade i att Armenien hittade allierade i västvärlden. F. Macler skriver: "Korsriddarna hade ofta kontakt med Nya Armenien. De använde landets vägar, anlitade dess väpnade styrkor, tog emot dess ambassadörer, slogs mot dess fiender, grundade feodala stater vid dess portar och gifte sig med armeniska kvinnor." 169 Det var på grund av deras inflyttande som Nya Armenien förvandlades till ett riktigt europeiskt land, närmade sig den romerska kyrkan och skickade sina sändebud till de viktigaste kristna hoven.

Denna era var en väldigt givande och utmärkt lärotid för det armeniska folket eftersom den blev en väldigt varm och nära kontaktperiod med medeltidens Europa, en kontakt som inget annat av Orientens eller Balkans folk kunde etablera.

Även ur politiskt och kulturellt perspektiv blev Nya Armenien en förebild för västvärlden under 1100-talet, en period som var den mest fruktsamma under medeltiden, en epok under vilken de verkliga medeltida sederna och vanorna som ridderlighet, hövlighet och galanthet kom till världen, en tid under vilken en renässans inom utbildning och undervisning ägde rum.

Vi känner till Frankrikes stora roll i dessa vanor. När man påminns om att startandet av korstågen först och främst var Frankrikes verk, då påven Urban II som var initiativtagaren till dessa korståg var fransman och det var franska och belgiska adelsmän som ledde det första korståget samt att under denna period kom de flesta korsriddarna från Frankrike så förstår man att de nära relationerna mellan Frankrike 170 och Nya Armenien uppstod redan mycket tidigt.

Det latinska talesättet: "Gesta Dei per Francos", d.v.s. "Guds gärningar genom frankerna" är en mening som Guilbert de Nogent uttalade och som beskriver naturen hos den stora handlingen. Dessutom är det från denna period som frankernas eller européernas namn används ända fram till 1900-talet i öst för alla västvärldens nationer.

Nya Armeniens historia kännetecknas även av en period då Vatikanen, d.v.s. påvens hov, och det armeniska hovet har haft samarbetsrelationer med varandra. I verkligheten gjorde Vatikanen allt i sin politiska makt för att förstärka Nya Armenien.

Nya Armeniens historia är egentligen förknippad med namnen på några påvar så som Célestin II och Innocentius II vilka blev officiella beskyddare av Levon II, introducerade honom i västerländska regenters hov och stödde honom med alla sina medel.

Kung Levon II, vars hela arbete gick ut på att skapa enighet och relationer mellan de armeniska och västerländska nationerna, försökte t.o.m. att förverkliga påvarnas högsta önskemål om föreningen mellan de armeniska och katolska kyrkorna men på denna väg möttes han, liksom hans efterträdare, av ett svårt motstånd i form av den hårda och fanatiska kärleken hos armeniska religiösa ledare och folket gentemot den gamla kyrkan och dess seder och vanor.