Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 15 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den nya huvudstaden

Expansionen söderut gjorde att Tigran tyckte att den dåvarande huvudstaden Artaxata vid floden Aras låg lång bort ifrån de södra gränserna och därför beslutade han att bygga en ny huvudstad som kom att heta Tigranakert efter kungen.

Länge var platsen för denna vackra och ståtliga stad som ej finns längre okänd. Det enda man kunde gissa var att den borde ligga i södra Armenien. Tack vare Lehmann-Haupt vet man idag att staden låg vid den nutida byn Mayafarkin vid stranden av floden Farkin-su, inte långt bort ifrån floden Batman-su. 22 Även östexperten Moltke stödjer denna teori.

Förutom ur en militär-strategisk synvinkel så påpekar M. Charlesworth att Tigran hade insett att den nya huvudstaden skulle hamna mitt på de viktiga handelsvägarna mellan Europa och Asien vilket skulle göra Tigranakert till en av de viktigaste handelsplasterna. 24

Staden var byggd som en oforcerbar fästning, med otaliga palats och det kungliga palatset var "omringat av stora parker och jaktmarker och sjöar för fiskodling". 25

Tigran tvingade, mer eller mindre, folk att flytta till Tigranakert och befolkade staden på exakt samma sätt som Peter den store gjorde med S:t Petersburg när den byggdes.
Dessa människor kom från hela riket men den viktigaste delen av befolkningen, även om det kanske inte var majoriteten, utgjordes av greker. 26

Hans omgivning bestod nu av härskare från Tigrans erövrade länder så väl som av armeniska prinsar och medlemmar ur den armeniska aristokratin då Tigran hade tvingat dessa att lämna sina palats i bergsområdena och flytta till Tigranakert. Mommsen skriver att Tigran med sin nyskapande livsstil lika väl kan anses som efterträdare till Persiens Darius och Xerxes.

Tankesättet hos Tigran och hans hov

Tigran var en märklig blandning av den självupptagne östliga regenten med tydliga asiatiska särdrag och ett grekiskt tankesätt som trots vissa misstag från hans sida i detta område hade en hellenistisk ande. Detta kan ännu en gång jämföras med personligheten hos Peter den store.

Han pratade flytande grekiska och var jämt omgiven av greker. Han byggde en ny teater i sin nya huvudstad och tog den stora grekiska författaren Amphikratés från Aten till sitt hov. De armeniska prinsarna och aristokraterna i hans omgivning pratade och skrev på grekiska. Hans son Artavazd som sedan skulle efterträda honom skrev många tragedier, poesier och pjäser på grekiska som Plutarchos har lovordat. Även stenhuggare och skulptörer hjälpte till med utsmyckningen av staden.

Vi skall även nämna de tetradrachmer (4 drachmer) mynten som har kvarlämnats av Tigran och räknas till de grekiska mynten som har slagits i Asien. 28