Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 162 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
De ottomanska turkarnas erövring av Armenien

De ottomanska turkarnas erövring av Armenien skulle inte ske förrän på 1500-talet. Denna erövring ingick i expansionen av imperiet som egentligen var fortsättningen på erövrandet av Konstantinopel. Under 1400-talets andra hälft och under 1500-talet kom turkarna att gradvis erövra Syrien, Palestina, Mesopotamien och Egypten och i Europa erövrade de Ungern. I öst, anföll sultan Mehmet II den grekiska staden Trabizond efter erövringen av Konstantinopel och intog den år 1461. Sedan slog han, en efter en, ut alla de små seldjukiska stater som hade grundats efter upplösningen av deras imperium i Mindre Asien och införlivade dem i det ottomanska imperiet.

Vid Armeniens gräns stötte sultan Mehmet II på turkmenerna vilka kontrollerade Persien och Armenien och samtidigt utgjorde ett hot mot Mindre Asien. Han besegrade turkmenernas armé i Terdjan vid floden Eufrat. Detta slag var en blodig strid och var kanske den svåraste striden bland de krig som sultan Mehmet II hade varit med om dittills. Ottomanerna vann slaget tack vare sin överlägsenhet överträffade antalet kanoner. Därmed neutraliserade turkmenernas hot mot Mindre Asien. Vid sultan Mehmets död hade han utvidgat det ottomanska imperiet till dagens Erzindjan.

På så sätt var det endast Armenien och Persien som fanns kvar i turkmenernas händer men det dröjde inte länge innan Persien, med uppkomsten av sefeviska Ismail Shah, samlade sig, besegrade turkmenerna och frigjorde sig från främlingars styre varifrån turkarna kördes ut år 1472 och det inte bara i Persien utan även i Armenien.

Dock skulle Persiens styre över Armenien bli kortvarigt. Från 1500-talets början återupptog efterträdarna till sultan Mehmet II hans jobb i utvidgningen av det ottomanska imperiet österut. Sultan Selim I anföll Persien, besegrade Ismail Shah och erövrade större delen av Armenien efter det stora kriget 1514-1516.

Sultan Selim I, känd som "den Grymme", regerade 1512-1520 och var egentligen den store erövraren av Mellanöstern och den person som utvidgade det ottomanska imperiet mest i denna del av världen. Vid hans tillträde på den ottomanska tronen sträckte sig imperiet i öst endast till Erzindjan och Adana, och det var han som utvidgade dess gränser österut till Ararat och i söder till Assouan, och på så sätt införlivade större delen av Armenien, Syrien och Egypten i sitt imperium. Det verkar som att denna sultan även hade planer på att erövra Persien och Indien. Hans efterträdare, sultan Suleiman II, som regerade 1520-1566, koncentrerade sina krafter mer mot och erövrade hela Ungern. Därmed var det på Suleiman II:s tid som det ottomanska imperiet erövrade Bagdad och Mesopotamien (Irak) och införlivade dem i sitt imperium.