Den turkiska regimens styre karaktäriserades av förtryck, egenmäktighet men i synnerhet en korruption av en storleksordning var like historien fram till denna tidpunkt hade inte. Med tiden blev det till en vana att provinsers makthavare köpte sina titlar för stora summor från centralmakten eller hyrde dem, d.v.s. gick med på att betala av priset i form av en del av invånarnas inbetalda skatter till provinsherren. Man kan enkelt föreställa sig vilka brott som begicks i ett sådant korrupt styre och hur mycket våld och förtryck folket utsattes för.
Den kristna befolkningen som utsattes för oerhört mycket förnedring och trakasserier förvandlades under en kort tid till det enda aktiva elementet i imperiet, och historiker har med största glädje och stolthet påpekat att samtliga stora handelsmän och bankirer i det ottomanska imperiet antingen var greker eller armenier. Det enda de har glömt att tillägga är att bakom dessa grekiska handelsmän fanns det modiga grekiska sjömän och bakom de modiga armeniska handelsmännen så var de modiga armeniska karavanledarna vilka korsade de oroliga och farofyllda platserna i Centralasien, de turaniska stammarnas hemland, där inga europeiska handelsmän vågade sätta sin fot.
Armenien och Persien
Innan vi ägnar oss åt relationerna mellan Armenien och Persien under denna period av historien är det på sin plats att vi nämner lite om Persiens historia där vi lämnade den år 641, då det sassanidiska imperiet besegrades av araberna.
På 1000-talet, föll Persien, som tillsynes var under arabernas styre, men i verkligheten hade delats upp i flera mindre stater eller furstendömen, i de seldjukiska turkarnas händer efter slaget vid Merv.
Under 1200- och 1300-talen förvandlades Persien till arenan för mongolernas plundring och härjningar vilka med sina fruktansvärda massakrer, ödeläggelser och plundringar tog över kontrollen i landet, och sedan under 1400-talet drabbades av ett annat mongoliskt plundringståg, lett av Timor Lenk.
Till slut, under 1400-talet, återfick Persien sin självständighet i skuggan av den turaniska maktens nedgång. 32 Den store ledaren vid namn Esmail Safavi besegrade turkmenerna och grundade den nya dynastin Safaviye. Under sin regeringstid lyckades han även köra ut turkmenerna ur Armenien och norra Mesopotamien.
Vi har tidigare berättat hur Persien, efter de långa krigen mellan de ottomanska sultanerna och persiska kungarna under 1500-talet, tvingades överlämna hela Armenien och t.o.m. Persiens Azerbajdzjan till turkarna, men till slut enligt 1620 års avtal lyckades återta östra delen av Armenien (Jerevan, Nakhichevan och Karabakh).
Dessa återkommande krig mellan det ottomanska imperiet och Persien, vilka mest ägde rum inne i Armenien, är av stor historisk betydelse, en betydelse som har varit okänd under en lång tid men som har på senare tid fastslagits av engelska historiker. Genom att Persien koncentrerade det ottomanska imperiets uppmärksamhet mot sig själv under ett helt sekel minskade turkarnas tryck mot Europa. 33 Det var med största sannolikhet Persien som genom att tvinga de ottomanska turkarna till krig på två fronter hindrade den turaniska vågen från att svepa över hela Europa och gav Europa ett dyrbart andrum och en period att vila ut sig. 34
|
