Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 166 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Dessa persisk-turkiska krig, vilka ägde rum inne i Armenien, la landet i ruiner, och i synnerhet Shah Abbas I:s långa kampanj var extremt katastrofal för Armenien. Denna kung, som förde Persien till dess höjdpunkt och organiserade landets militära styrkor, försökte under det långa kriget 1602-1620 att köra ut turkarna ur Armenien och då han, vid turkarnas motanfall, tvingades retirera försäkrade sig han genom att förvandla krigsarenan till en öken, tömd på dess invånare på så sätt att han tvingade större delen av armenierna i området att följa med honom och tömde den delen av Armenien på dess invånare. Denna tvångsförflyttning innebar ett grymt öde för de 150 000 armenierna vilka tvingades överge sina hem då nära hälften av dem dog på vägen av svält. Shah Abbas placerade de överlevande armenierna i närheten av staden Isfahan och döpte platsen till Nya Djoulfa till minne av den armeniska staden Djoulfa vid floden Aras där han hade fått ett värmt välkomnade av ortens armenier. 35

Under de första decennierna under 1700-talet förvandlades Armenien åter till arena för de ständiga krigen mellan Persien och det ottomanska imperiet och ödelades fullständigt. Dock bör man påpeka att den del som fanns under Persiens styre, d.v.s. Jerevan (inklusive staden Etchmiadzin, den armeniska ärkebiskopens säte), Nakhichevan och Karabakh, i synnerhet i början av det persiska styret, upplevde en friare situation i jämförelse med den del av Armenien som fanns under turkarnas styre. Senare förvärrades dock situationen som följd av Persien försvagning under 1700-talet. Och nu är det hög tid att vi nämner några ord om det speciella styret i Karabakh under det persiska styret.

Karabakhs armeniska furstendömen

När perserna ockuperade en del av Armenien stötte de på det bergiga området i regionen Karabakh (det som idag kallas för Nagorno Karabakh) som ligger ungefär mellan Jerevan och Baku och var befolkat av krigiska armenier som tack vare områdets geografiska och naturliga förhållanden, även under perioder då resten av Armenien föll i turkarnas händer, lyckades bevara sin självständighet.

Perserna kom underfund med att här bodde ett folk med stark förkärlek för sina furstar och sin frihet och att det inte skulle bli lätt att få dem under sin kontrol. Av detta skäl avstod de, klokt nog, ifrån att styra området direkt och bevarade områdets självstyre genom att tillåta de nationella ledarnas fortsatta styre.

På så sätt kunde fem armeniska furstendömen, vilka var de sista tillflyktsorterna för frihet och självständighet i Armenien överleva ända fram till 1700-talet.

Dock bör det nämnas att början på just 1700-talet var symbolen för ett starkare armeniskt inflyttande i Persien under afghanernas styre och ännu mer under Nader Shah Afshar:s regeringsrid då turkarna och afghanerna kördes ut ur Persien, och landet för en sista gång fick uppleva en storhetstid då dess gränser sträckte sig från Tbilisi till Delhi. Det var under detta styre som armenierna beskyddades helt av regeringsmakten. Dessutom var det en armenisk präst som, när denna persiska kung år 1736 valdes till tronen av landets äldreråd, fäste svärdet runt hans midja. 36 Detta var troligen för att medlemmarna i äldrerådet var sunniter medan folket var shiiter. Armeniernas fördelaktiga ställning vid denna tidpunkt var att de oftast fick agera som medlare mellan de två muslimska grupperna, d.v.s. shiiter och sunniter.