Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 19 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Lucullus tänkte rätt när han kom på att det bästa sättet vore att inte jaga Tigran bland de bergiga områden, utan fortsätta belägringen av Tigranakert, vilket förr eller senare skulle tvinga Tigran att vilja befria sin egen vackra skapelse.

Men Lucullus förutsägelse slog fel. Tigran som väntade i Moushs lågland höll på att rusta upp sin armé för att kunna möta romarna.

Men under tiden försökte Tigran att befria sina fruar och sina tillgångar och flytta dem till någon säkrare plats. För detta skickade han 6 000 ryttare som skulle bryta sig genom fiendens armé som omringade Tigranakert. Under denna kampanj lyckades en del av det armeniska kavalleriet att bryta sig genom fiendens linjer och ta sig till palatset och återvända till Moush med några av kvinnorna och en del av kungliga skatten 61, men större delen av de 6 000 ryttarna antingen stupade eller togs till fånga. 62

Belägringen fortsatte och romarna hade vid det här laget byggt maskiner för att forcera fästningen, men armenierna svarade med egna metoder, däribland användningen av brinnande råolja som var helt främmande för romarna och som innebar stora problem för dem.

Slaget vid Tigranakert (6 oktober 69 f. Kr.)

Under tiden tog Tigran sin armé och marscherade från Moush genom bergskedjan Taurus mot Tigranakert och kunde inom tio dagar tillryggalägga sträckan mellan dessa två städer som låg
200 km från varandra.

Det finns olika uppgifter om storleken på dessa arméer men alla uppgifter bör betraktas som överdrivna siffror. Plutarchos anger talen 225 000 för Tigrans armé medan Appianos påstår att han hade 300 000 man. Memnons siffra på 80 000 är mycket mer trovärdigt då det är nästintill omöjligt att kunna samla en armé på 250 000-300 000 i Moush och sedan förflytta en sådan enorm armé genom Taurus-bergen. År 1916 passerade den ottomanska 2:a armén samma bergspass med 60 000 man under ledning av #p-Izzet#Izzet pascha, och han förlorade cirka 30 000 av sina man som dog av kyla och svält.

Eckhardt har uppskattat storleken hos Tigrans armé till cirka 40 000 man. Denna armé var utan tvekan större än Lucullus armé som vid denna tidpunkt var mellan 15-20 000. Det finns starka skäl att betvivla dessa siffror då Lucullus propaganda skulle glorifiera och förstora hans seger.

När armenierna dök upp från Taurus-bergen samlades några av Lucullus ledare hos honom och rådde honom att dra sig tillbaka. Men Lucullus vägrade lyssna på dem. Han lämnade 6 000 av sina män för att fortsätta belägringen av Tigranakert, medan han själv tillsammans med resten av sin armé, cirka 10 000 legionärer och 3 000 ryttare började marschera mot den armeniska armén.

Denna dag var den 6 oktober, i årsdagen för krossandet av romerska konsulten Servilius Caepios armé i Arausio som hamnade i händerna på stammarna Cimberer och Teutoner 65. Lucullus män var djupt oroade på grund av vidskeplighet och gjorde allt i deras makt för att få honom att inte kriga under denna dag. Lucullus lär ha sagt: "Det har ingen betydelse. Om idag är en olycksdag skall vi omvandla den till en lyckans dag".