Rysk-ottomanska krigen under 1800-talet
Ett annat resultat av Rysslands erövringar och landvinningar i Kaukasus och Östarmenien från Persien var att Ryssland kom in i Asien och i direkt kontakt med det ottomanska imperiet.
Om frågan om Bosporen fortfarande drog till sig Rysslands uppmärksamhet, angående frågor rörande Orienten, så blev Armenien en andra faktor i denna fråga för Ryssland, en naturlig faktor som samtidigt inte gick att bortse från. "Fr.o.m. denna stund skapades också en armenisk fråga mellan Ryssland och det ottomanska imperiet, en fråga som under en lång tid var dold och oklar men som en måste dag komma ut i ljuset." 26
Utöver detta kom denna nya gräns, genom Armenien, mellan det ottomanska imperiet och Ryssland att, vid sidan om det rysk-ottomanska huvudkriget under 1800-talet vilket ägde rum på Balkan och Krim, även resultera i ett krig i Armenien.
Det första rysk-ottomanska kriget under 1800-talet, om vi bortser från kriget mellan 1808-1812, blossade upp under åren 1828-1829. Rötterna till detta krig fanns i ryssarnas inblandning i grekernas uppror mot sultanen. Fastän detta krig slutade med ryssarnas seger på Balkan och tvingade sultanen att underteckna ett fredsavtal och officiellt erkänna det självständiga Grekland, så efterföljdes det av ännu en lysande stund i Armenien där marskalk Paskievitch ledde Kaukasus styrkor i vilken armeniska förband deltog. 27
Den ryske överbefälhavaren som hade en armé på 25 000 man (förutom 15 000 man som han lämnade i Kaukasus för försvar mot en eventuell persisk attack) startade Kars från Gyumri och började med att inta staden Kars. Sedan gick han norrut och erövrade städerna Akhaltsikh och Ardahan.
På våren 1829 slog turkarna, som hade samlat en stor armé, till och anföll först Kars och sedan Akhaltsikh. Men Paskievitch började själv, efter att ha besegrat denna armé, avancera från Kars och gick med 20 000 man mot Erzurum. Två turkiska arméer skickades för att möta honom i det bergiga området Soghalon (i närheten av Sarighamish). Paskievitch lyckades, med största skicklighet, placera sig mellan dessa två turkiska arméer så att även om de stred mot en gemensam fiende i en och samma strid så kunde de inte vara till mycket hjälp för varandra, vilket gjorde att Paskievitch besegrade den ena armén efter den andra under tre sammanhängande strider.
Dessa segrar öppnade vägen mot Erzurum och han lyckades att vid slutet av juli inta staden nästan utan någon strid. Medan Paskievitch skickade några förband mot staden Bayberout och Gumushkhane och Khnus och förberedde ett anfall mot Sivas gick plötsligt ottomanerna, som även hade förlorat i kriget på Balkan, med på att underteckna ett fredsavtal i Andrinopel (september 1829). Enligt detta avtal erkände ottomanska imperiet Greklands självständighet. På den asiatiska fronten tvingade Englands fientlighet och avund Ryssland att nöja sig med annekteringen av provinserna Poti och en smal remsa bestående av städerna Akhaltsikh och Akhalkalaki.
|
