Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
Han dirigerade denna fruktansvärda och tunga reträtt på 500 km, från Gharakilisa till Djezireh via Van och Bashkali, under svåra förhållanden. "Hästarna hade på grund av frusna åar och floder inget dricksvatten och den vassa isen som krossades under deras hovar skar av deras ben. Landet var helt täckt av träd (först efter 800 år av turkiskt styre förvandlades denna del av Armenien till dagens kala och trädlösa land) och förutom smala snötäckta vägar fanns det inga andra vägar för soldaterna och alla blev blöta i snön. Nätterna tillbringade de på fuktiga och leriga platser". 79
I slutet av oktober förde Lucullus sin armé till Tigris slätt. Under november lyckades han äntligen inta staden Nisibis, Armeniens sista fästning söder om Taurus-bergen. Denna fästning hade stått mot romerska arméns anfall i över ett år under ledningen av Tigrans broder, Gouras.
Denna sista kraftansträngning hjälpte dock inte Lucullus i kriget mot Armenien. Kriget hade egentligen för hans del förvandlats till en högljudd förlust, romerska imperiets första i öst.
Tigrans ledarskap, armeniska tappra mäns insatser med hjälp av Armeniens naturliga geografiska förhållanden som hade åstadkommit en högt belägen fästning med avskräckande vintrar hade tvingat romerska armén till reträtt och besegrat en av de största fältherrar som Rom hade skådat. 80
Detta nederlag för romerska armén tände stubinen till en allmän upprustning i alla länder i öst mot romerska armén som vid det här laget hade försvagats betydligt.
Mithradates tog tillfället i akt och tillsammans med 4 000 av sina män och 4 000 armeniska soldater som Tigran hade gett till hans förfogande, gick han till Pontos och lyckades besegra romarna och återta styret i sitt land.
Samtidigt ökade den armeniska armén pressen mot romerska armén. På våren 67 f. Kr. gick Tigran och sina män över Taurusbergen och tvingade Lucullus att överge södra Armenien (bl. a. Tigranakert och Nisibis) och retirera till Eufrats strand. 82 Tigran avslutade sitt fälttåg genom ett anfall med sina ryttare mot Kapadokien. 83
Pompejus fälttåg (67-66)
Efter dessa oförlåtliga nederlag kallades Lucullus tillbaka till Rom. Huvudskälet till hans återkallelse var utan tvivel det väntade motståndet från Armenien. Man måste dock tillägga att Lucullus personlighet, hans stränga disciplin gentemot sina trupper och hans ärlighet och avsky för lurendrejeri och korruption var bidragande faktorer till hans återkallelse. Vilken annan person som helst skulle med enkelhet ha kunnat tillmötesgå kritiken från Rom och försöka muta några nyckelpersoner för att åtminstone behålla sin post som befälhavare.
En annan viktig faktor var det att allt detta hände samtidigt som man i Rom förberedde att belöna Lucullus för hans många erövringar. Allt man behöver göra är att ta en titt på kartan över Mindre Asien och Mellanöstern vid tidpunkten för Lucullus återkallelse för att förstå vidden av motgångarna. Så gott som inga av hans erövringar fanns kvar: Pontos var återigen självständigt och Tigran hade återfått kontrollen över hela Storarmenien plus en del av hans tidigare erövringar då han hade kontrollen över hela området i norr och Eufrat. 84
|
|
|
