Situationen i Västarmenien
Den politiska linje som de ottomanska makthavarna följde förvärrade ytterligare den olidliga situation som armenierna redan levde i. 116
Olagliga skatter, plundringar, konfiskeringar av ägor, övergrepp, mord, massakrer, våldtäkter och människorov 117 var skräckväldets och regeringens förtrycksfaktorer som armenierna levde under. 118
Trakasserier och förtryck som utfördes av en korrupt regering med avsaknad av all ansvarskänsla 119 gentemot armenierna, en regering som hetsade ickekristna folkgruppers fanatism och utnyttjade nomadiska kurders våld för förverkligandet av sina egna mål var med avseende på våld och skräck betydligt värre än den regim som kristna folk utsattes för i Makedonien, vilket uppväckte européernas avsky och vrede. 120
Denna regim har beskrivits av den blivande lorden Bryce enligt följande: "Kaos och oordning plus betalning av skatter och avgifter." 121
Tidigare, i det brev angående genomförandet av paragraf 61 i Berlinavtalet, som den 7 september 1880 överlämnades av stormakternas representanter till den ottomanska regeringen, påpekade man strikt den stora "kaos och oordning som råder i dessa provinser och den intensiva dåliga situationen som, med största sannolikhet, skulle resultera i förintandet av den kristna befolkningen i stora områden". 122
Förutom tunga skatter som den ottomanska regeringens tjänstemän drev in från armenierna var detta folk tvungen att betala olagliga avgifter och mutor till kurdiska klanledare. 123 Leberb påpekar att om man i de civiliserade länderna betalade två sorters skatt, en direkt och en indirekt, så fanns det för de armeniska bönderna en annan uppdelning av skatter, nämligen lagliga och olagliga. 124
Dessutom tvingades armeniskbebodda byar, under vintern, ge gratis husrum till kurdiska nomader som vid slutet av hösten lämnade sina betesmarker i bergen och kom ner till slätterna. 125
Dock var det senaste inte någon ny företeelse. Det som gjorde armeniernas situation olidlig var det att den ottomanska regeringen, mer än någonsin, hetsade upp kurderna mot armenierna och fick dessa nomader att enligt en plan utnyttja och sedan konfiskera armeniska ägor och egendom. 126
Senare, när den ottomanska regeringens politik nådde kulmen av sin fientlighet mot den armeniska nationen, skulle turkiska dragoner inkvarteras med tvång i de armeniska familjernas hem. 127
Armeniernas liv och egendom i dessa provinser utsattes ständigt för plundring från kurdiska nomader 128 och all sorts motstånd från armeniernas sida mot dessa stammars övergrepp och förtryck betraktades av den ottomanska regeringen som uppror och resulterade i militärmaktens ingripande till de kurdiska stammarnas favör och armeniernas förlust.
|
