Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 25 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Tigran och hans öde

Innan vi avslutar denna del av Armeniens historia, som kanske har en större vikt än någon annan del av detta lands historia, så är det på sin plats att vi blickar tillbaka och undersöker de faktorer som tillät Tigran II att skapa ett sådant mäktigt rike av sitt land och de faktorer som orsakade försvagandet av hans makt och de efterverkningar som denna upplösning hade för Armenien.

Tigran IIs imperium var i enlighet med det som Bossuet har sagt "en av de aktioner vars reaktion orsakade en stor effekt." Och dessutom vore påpekandet av några av dess punkter väldigt upplysande om landets situation.

Tigran II hade först och främst en fördel av den faktor som är oundviklig men ytterst viktig i en människans liv, nämligen tiden. Hans regeringstid som varade i 40 år var i sig ett av skälen till hans framgångar.

Han hade även en annan fördel som bör räknas till ett av de större skälen till hans framgångar, och det var passande och gynnsamma lägen. Vid tidpunkten då han kröntes hade Armeniens två största fiender, d.v.s. arsaciderna och seleukiderna, försvagats på grund av inre konflikter. Även Rom var upptagen med inre stridigheter (mellan Marius och Sylla) och sedan med Mithradates. Dock var dessa situationer inte på sin egen hand tillräckligt för att kunna förklara den mirakulösa bragd, d.v.s. Tigran IIs erövring av Mesopotamien, vilken var en av hans största prestationer under hans liv. Denna erövring möjliggjordes för honom endast på grund av det faktum att han personligen styrde ett mäktigt land, ett land som under ett sekel av självständigt liv och upprepande strider hade utvecklats och beboddes av krigiska bergsbon, vilka framställde egna kraftiga vapen. Under en lång tid kunde inte någon makt stå emot eller besegra det bepansrade armeniska kavalleriet, ett kavalleri som hade ett stridkunnigt infanteri och kompetenta ingenjörer till sin hjälp, ingenjörer vilkas kompetens inom byggnadskonsten har överlevt under alla dessa sekler och finns idag närvarande i form av dagens armeniska hantverkare och arkitekter.

Tigran IIs diplomati och faktumet att han ibland, istället för att annektera erövrade områden till sitt rike, förvandlade dem till sina undersåtar och installerade en lokal kung och drev endast in skatter från dem resulterade i att han möttes av mindre motstånd.

Alla dessa var faktorer som förenklade hans planer på expansion och maktlystenhet och tillät honom att förvandla Armenien till den mäktigaste makt vilken hade kontroll över Mellanöstern, och sedan ge honom hans speciella roll i historien, då Armenien kände att hon hade blivit centrum för de krafter som stred mot Roms expansionsplaner.

Denna upprustning hos öst mot Rom var fruktlös och resulterade i den katastrof som drabbade Tigranakert. Efter detta stora nederlag fann Tigran istället så pass mycket mod, djärvhet och resurser hos det armeniska folket för att kunna besegra den romerska armén i en oförglömlig strid och tvinga en av detta imperiums största befälhavare till reträtt.

Dock var utgången av denna duell med världens mäktigaste makt förutsägbart på ett uppenbart och illavarslande sätt och skadade Armenien på grund av de olika skälen, några av vilka vi redan har nämnt.