Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 275 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
På så sätt levde cirka 2 100 000 av de 4 100 000 armenier inom Armeniens historiska gränser vilket var en mycket bra situation jämfört med grekerna där av cirka 7 500 000 greker i hela världen år 1915 endast 4 000 000 bodde i själva Grekland medan resterande 3 500 000 fanns utanför Grekland (i asiatiska Trakien och Konstantinopel).

Denna relativa uppdelning var i sig ett svaghetstecken, i synnerhet då de två städer vilka hade fler armenier än andra, d.v.s. Konstantinopel och Tbilisi, fanns utanför Armenien. Det var i dessa två städer och även i Baku och Izmir som de mest aktiva armeniska kulturella och ekonomiska centrumen fanns. Naturligtvis ställde dessa armeniska församlingar, precis som de grekiska motsvarigheterna, alla sina ekonomiska tillgångar och sitt inflytande och tjänster till förfogande för Armeniens nationella mål. Det var även uppenbart att de viktigaste medlen för armenierna fanns inte där de kunde utnyttja dem maximalt för sitt folk.

Dock bör vi påminna om att de armeniska centrumen i landet, d.v.s. städer som Erzurum och Van i Västarmenien och Jerevan och Alexandrapol (Gyumri) i Östarmenien, också spelade en viktig roll i denna fråga. Precis som Elyssé Redus skriver så var dessa städer, med sin höga kulturella nivå och tankesätt hos sina armeniska invånare, egentligen viktiga vaktposter för civilisationen bland mindre utvecklade folk som turkar och kurder och tatarer av vilka en del fortfarande var tältboende nomader.

Armenierna var med sina aktiviteter och ansträngningar viktiga aktörer för kulturen och utvecklingen i denna del av världen och det var baserat på dessa ansträngningar och aktiviteter som de bästa experterna på denna region så som Buxton, Chantre, Lynch# och Rohrbach förutspådde en framtid för Armenien vilken skulle förvandla landet till Orientens Schweiz.

En av Armeniens största och bästa vänner, den italienske politikern Luzzati, skriver det följande: "Ett fritt Armenien kommer inte bara att vara en civilisationens väktare i öst utan även centrum för försäkrandet av ekonomin i denna del av världen och hela Orienten kommer att kunna dra lärdom av Armenien, både för sina materiella så väl som moraliska behov. Ett folk som arbetar och skapar är bättre än tusen lärare för utbildningen av sina fattiga och okunniga grannar. Och det är just denna fråga som sätter så pass stor vikt hos Armeniens återuppståndelse".

Ekonomiska aspekter

Transkaukasien hade under ryssarnas styre tagit ett relativt stort ekonomiskt kliv och även om det inte kunde mäta sig med den ekonomiska utvecklingen i Europa under 1800-talet så var det ändå avsevärt. Därmed hade, strax innan första världskriget, invånarna i Transkaukasien en betydligt högre levnadsstandard än sina grannar (Persien, Västarmenien och asiatiska Turkiet).

Den ordning och reda som ryssarna hade etablerat, de stora arbeten som de hade utfört för kommunikationsmöjligheterna (vägar, järnvägar och hamnar) och den märkbara friheten som de hade tillåtit för individuella prestationer under 1800-talet - en frihet som under denna period var grunden och drivkraften hos utvecklingen och framstegen - alla dessa faktorer var delaktiga i höjandet av landets utvecklingsnivå.