Armeniska oblasten
Ett resultat av den Romanovska erövringen av Transkaukasien var bildandet av Östarmenien. Geografiskt tillämpades begreppet på den del av platån som var inkluderad i det ryska imperiet, medan tsarens alla armeniska undersåtar kallades för ryssar eller östarmenier. Som en följd av avtalet i Turkmenchai utfärdade tsar Nikolaj I ett kejserligt påbud ur vilket de tidigare khanaterna Jerevan och Nakhichevan skapade Armianskaia oblast, den armeniska provinsen. 13 Trots att flera av de östliga distrikten, som Akhalkalak, Lori, Kazakh och Nagorno Karabakh (Bergiga Karabakh), exkluderades från den armeniska provinsen, var armenierna belåtna. Den kristna ryska skölden öppnade nya horisonter för stimulerandet av deras politiska medvetenhet. Armenierna assisterade och gav råd till de ryska administratörerna och deltog i en anmärkningsvärd utsträckning i det lokala styret. Tacksamheten mot tsaren ökade när han antog ett officiellt emblem för oblasten, ett emblem som påminde om de gamla armeniska kungarikenas sköldvapen. 14 Idealisterna trodde att tsar Nikolaj I skulle anse sig själv vara Armeniens kung precis som han var Polens kung och samtidigt Rysslands tsar.
Armeniska oblasten var endast 12 800 km² men den omfattade den bördiga Arasdalen och det mesta av Araratslätten. 15 Under gångna sekler hade muslimernas intåg i områdena längs floderna begränsat de kristnas överlägsenhet, så när oblasten bildades utgjorde armenierna endast en tredjedel av dess befolkning. År 1838, efter flyktingsströmmen från Persien och Turkiet, utgjorde dock armenierna hälften av provinsens 165 000 invånare. Utöver dessa levde mer än 200 000 armenier i resten av Transkaukasien, av vilka en del genom en kontinuerlig flyttning till provinsen Jerevan-Nakhichevan, bidrog till återetableringen av en kristen majoritet i provinsen. 16 Men den huvudsakliga orsaken till ökningen av armenier i denna provins förblev strömmen av flyktingar från Västarmenien.
Omorganiseringen av provinserna i Kaukasus
Övertygelsen om att det ryska beskyddet skulle garantera ett återupplivande av det armeniska regeringslivet fick sig en törn år 1840 när den speciella statusen hos oblasten Armianskaia avskaffades på order från S:t Petersburg.17 Den initiala ryska gynnsamma attityden hade snabbt ersatts av fruktan för deras ökande nationella sentiment. Inflytelserika civila och religiösa ledare neutraliserades eller tvingades lämna Transkaukasien. 18 Den tsariska policyn för Kaukasus riktades nu mot att ersätta mångfalden i administrationen med ett enhälligt system som skulle tillämpas över hela imperiet. 19 Oftast avskräckte man separatistiska tendenser i regionerna genom att kombinera kontrasterande geografiska enheter i nya provinser med onaturliga gränser och heterogena befolkningar. Avskaffandet av oblasten 1840 och konsolideringen av hela Transkaukasien i två provinser, den georgisk-imeretiska guberniian och Kaspiska oblasten, var resultatet av dessa administrativa principer. I den nya indelningen införlivades den gamla armeniska oblasten tillsammans med Akhalkalak och Lori i den norra delen av platån och delar av den gamla khanaten Gandja, omdöpt till Elisavetpol, i den georgisk-imeretiska guberniian. Nagorno Karabakh införlivades i den Kaspiska oblasten som omfattade östra Transkaukasien. 20
Den territoriella omorganiseringen gav inte de önskvärda resultaten utan inspirerade till motstånd. De muslimska bergsborna i Kaukasien, uppmuntrade av deras hjältemodiga ledare Shamil, vägrade underkasta sig Ryssland. 21 För att kunna hantera problemet slog tsar Nikolaj, år 1844, samman Kavkazski krai (Transkaukasien och de norra bergen) till en enda administrativ enhet och utsåg prins M. S. Vorontsov till den nya skapade ämbetet, vicekung i Kaukasus. 22 Vorontsov, som hade utsetts till detta ämbete för att skapa lugn i regionen, försökte uppnå en hårdare kontroll genom att partitionera Kaukasus i mindre provinser. Genom att upplösa den georgisk-imeretiska guberniian och den Kaspiska oblasten skapade han provinserna Kutaisi, Tiflis, Shamakh och Derbend. Dessa var i sin tur uppdelade i kommuner (uezd) och distrikt (uchastok). De flesta armeniskbefolkade områdena inkluderades i Tiflis guberniia. 23 Dock, år 1849, för att vinna armeniernas förtroende och kunna ta itu med vissa ekonomiska, skatte- och militära problem skapade Vorontsov Jerevan guberniia, den femte provinsen i Transkaukasien. Även om den inte var känd som den "armeniska provinsen" så betraktades Jerevan guberniia som en gottgörelse för den förra förlorade oblasten. Det blev faktiskt så att hela den förra oblasten, så väl som Alexandropol uezd förutom distrikten Akhalkalak införlivades i Jerevan guberniia. 24
|
