Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 352 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Förslag om regional omorganisation av Transkaukasus

Innan avslutandet hade den Nationella kongressen även beaktat möjligheten till administrativ omorganisation av Transkaukasus. Stepan Kamsarakan, en ickepolitisk delegat, föreslog att den mest tillfredställande lösningen skulle vara att skapa en stor transkaukasisk armenisk provins som omfattade femton kommuner varav tio med absolut armenisk majoritet. Provinsen med sitt administrativa centrum i Jerevan, skulle ha 2 300 000 invånare av vilka
60 %, eller 1 220 000, skulle vara armenier. Detta territorium skulle, förutom den existerande guberniian Jerevan, inkludera de intilliggande distrikten Lori och Akhalkalak i Tiflis, den bergiga delen i Elisavetpol (dagens Karabakh) och en del av oblasten Kars. 109 Det är anmärkningsvärt att området föreslaget av Kamsarakan nästan var identiskt med de delar av Transkaukasus som den framtida republiken Armenien föreslog. Men även denna ideala plan om annekteringen av de distrikt som verkade fördelaktiga till guberniian Jerevan var en prekär spekulation eftersom en tredjedel av den nybildade provinsen skulle bestå av muslimer medan nära en halv miljon transkaukasiska armenier, så väl som armeniska kulturella, ekonomiska och politiska centrum, Baku och Tiflis skulle exkluderas.

Statistikexperterna Gevork Khatisian och Avetik Shahkhatouni menade att även om de medgav en strävan efter en enda armenisk provins, så skulle den föreslagna lösningen orsaka omedelbar opposition och misstänksamhet från den centrala regeringen och från andra folk i Transkaukasus. Khatisian förespråkade istället ett skapande av tre armeniska distrikt, Gandzak, Shirak (Alexandropol) och Jerevan, vilka tillsammans skulle omfatta samma områden som hade föreslagits av Kamsarakan. För att befrämja formeln med tre provinser som hade antagits av Dashnaktsoutiuns regionala möte i slutet av 1916, argumenterade Shahkhatouni för att denna lösning också skulle vara fördelaktig för andra transkaukasiska folk. Rysk regeringsstatistik under 1916 avslöjade att mindre än 44 % av guberniian Tiflis invånare var georgier. Men om distriktet avstod från sitt södra distrikt, Lori och Akhalkalak, skulle den georgiska majoriteten öka till 68 %. Dessutom, då invånarna i den bergiga delen av Elisavetpol till närmare 70 % bestod av armenier, medan låglandet beboddes till 90 % av muslimer, var separationen av dessa två sektorer inte helt oberättigad. Om, då det var logiskt och skäligt, slätterna i Elisavetpol skulle förenas med provinsen Baku som de en gång hade separerats från, skulle befolkningen av "Tatarien" bestå till 76 % av muslimer. 111

SD och SR-delegaterna i kongressen protesterade högljutt mot denna plan eftersom den skulle medföra en ökad antagonism mellan georgier och muslimer. En mer realistisk lösning ansågs vara en delning av hela Kaukasus i olika kommuner, alla under ett administrativt centralstyre, Tiflis. Erzinkian anklagade författarna till en och tre-provinsförslaget för att ha chauvinistiska och separatistiska tendenser. 112 De armeniska politikerna var dock överens om behovet av någon sorts omorganisation och omfördelning av provinserna även om de var oense om detaljerna. Komplikationerna som man hade ärvt på grund av bildandet av nationell-territoriella underdivisioner härstammade från den massiva blandningen av den inhemska befolkningen. Detta berörde i synnerhet armenierna och muslimerna vilket framgick av 1916 års ryska statistik: 113


Provins Total befolkning Turko-Tatar Armenier
Tiflis 114 1 473 000 106 000 7,0% 411 000 28%
Baku 1 290 000 877 000 68% 120 000 9,3%
Elisavetpol 1 276 000 783 000 61,4% 419 000 32,8%
Jerevan 1 120 000 374 000 33,3% 670 000 59,7%
Kars 404,000 130,000 115 33.2% 125,000 31.0%