Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 367 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den andra regionala kongressen för den kaukasiska armén

Vapenvilan i Erzindjan vände inte strömmen av desertörer. De ungefär en halv miljon starka ryska styrkorna i Kaukasus vid novemberrevolutionen hade krympt till några tusen man strax innan vårens ankomst. Bakom sig hade de lämnat massiva lager av förnödenheter och materiel och en naken front som sträckte sig från Svarta havet ner till sjön Van. Den stora prestigen hos bolsjevismen bevittnades i flera möten med soldaterna som lovade trofasthet mot Sovnarkom och bildandet av kommissariatet i Transkaukasus som en kontrarevolutionär akt. 22 Samma disposition segrade vid den andra regionala kongressen för den kaukasiska armén, vilken hölls den 31 december 1917 i Tiflis. Även om de flesta delegaterna inte var bolsjeviker förtrollades de snart av vältaligheten hos Shahoumian, G. N. Korganov och andra anhängare till Lenin. Deklarationer om erkännandet av Sovnarkom som den enda legala regeringen i hela Ryssland och avsägelsen av t.o.m. ett "defensivt krig" antogs med betydande marginaler. I en vädjan till manskapet vid fronten lovade kongressen en snabb demobilisering, men varnade p.g.a. transportproblem för att en "revolutionär självdisciplin" skulle tillämpas tills den ansvariga kommittén kunde arrangera ett ordnat tillbakadragande. 23 I valet till den nya regionala sovjeten Vann den vänsterinriktade SR-bolsjevikiska koalitionen 52 av de etthundra platserna, en klar seger för Sovnarkom. Fördelen kunde dock inte befästas. Den antibolsjevikiska minoriteten drog sig tillbaka ur mötet, höll en egen konferens, valde en ny ordförande och konfiskerade sedan byggnaden som tillhörde soldaternas regionala sovjet. Det lagligt valda organet tvingades att söka skydd i Baku. 24 Senare tids sovjetiska författare har klandrat det transkaukasiska kommunistiska ledarskapet under dessa dagar för att ha tillåtit denna inkräktning och för att ha följt en "opportunistisk" policy genom att sanktionera ett civilt krig. Flera icke-bolsjevikiska författare påstår att partiaktivisterna i Sovnarkom aldrig var i någon egentlig majoritet i kongressen, att det var de som hade dragit sig tillbaka och att den senare sovjetiska tolkningen av händelsen var en förfalskning av historien. I vilket fall som helst, medan soldaterna i skyttegravarna var fulla av defaitism och bolsjevikiska sympatier, kvarblev armébefälet, legalt eller illegalt, i det högerinriktade SR-mensjevikiska militära fåmannaväldets händer.

Innan kongressen ens hade hållits hade de georgiska mensjevikerna tagit ett första steg för att krossa sina marxistiska styvbröder. När bråkiga ryska trupper ur Kars division drog fram över gatorna i Tiflis och skrek bolsjevikiska sloganer och hotade kommissariatet, skapade det verkställande rådet för Tiflis arbetarnas sovjet en motvikt, det Röda gardet, bestående nästan uteslutande av mensjevikiska anhängare. Den 12 december omringade denna styrka den bolsjevikhållna arsenalen i Tiflis, och så gott som utan någon drabbning konfiskerades dess 20 000 vapen och dess stora lager av ammunition. Stärkta av denna seger drev det Röda gardet Kars division och andra retirerande ryska enheter ut ur guberniian Tiflis. 25 Sedan, efter den ena triumfen efter den andra, blockerade mensjevikerna bolsjevikernas försök till seger genom att vinna kontrollen över den regionala konferensen för arbetarnas sovjet och handelsmännens fackförening. 26 Även de mest hängivna anhängarna till Lenin tvingades medge att utanför leden i den ryska armén och en del av Bakus proletariat var Transkaukasus klart antibolsjevikiskt.