Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 369 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Bildandet av den nationella armékåren i Transkaukasus

Turkismen var ett motbjudande spöke för både väst- och östarmenierna. Även om de turkiska arméerna hade decimerats under de senaste tre åren av krigföring, hade Enver Pascha inte övergett den heliga bilden av ett enat Turan. Krim, Volga och Turkestan väntade på befrielse med de avancerande arméerna under islams gröna fana. Upplösningen av den ryska militära potentialen vägledde Enver österut. Armenierna var inte omedvetna om detta. Även innan novemberrevolutionen försökte en västarmenisk militärgrupp, ledd av före detta revolutionärer, att fylla de konstant växande gapen vid fronten. Men några hundra man var inte tillräckligt för att kunna hålla ett territorium som hade varit ockuperat av 200 000 ryska soldater. För att beakta nödlösningsåtgärder sponsrade den västarmeniska byrån under december 1917 en konferens vilken, efter att ha fått löften från de allierade om begränsat finansiellt stöd, antog planer om att bilda en 20 000 man stark armé. Försvarsrådet som hade valts av konferensen var ansvarigt för att uppmana befolkningen till entusiasm och inspirerade och mobiliserade västarmeniska ungdomar på båda sidor av gränsen för kriget. Heta argumentationer hölls om utnämnandet av ett befäl. Trots protesterna från flera östarmeniska politiska ledare valdes Andranik till denna post. Han hade redan genom Zavrievs ansträngningar befordrats till generalmajor av det ryska överbefälet för Kaukasus-armén. 32 Den första brigaden i hans västarmeniska division bestod av Erzindjans och Erzurums regementen, det andra av Khnus och Karakilisas (Alashkert) regementen och det tredje av Van och bergiga Zeytouns regementen. 33

Senare i december 1917 auktoriserade general Przhevalsky även bildandet av den armeniska armékåren. Befälet för Kaukasus-armén var nu övertygat om att endast motiverade nationella enheter kunde rädda situationen. 34 General Tovmas Nazarbekov, rikligt dekorerad för sina tjänster under rysk-japanska kriget och 1914-1917 års operationer i norra Persien, utsågs till att leda kåren. 35 Dro (Drastamat Kanayan), som mördat flera högt rankade tsariska officiella och befälhavare för en de frivilliga enheterna under 1914-1915, tjänade som den civil kommissarie. 36 Kåren utgjorde den första divisionen i general Areshovs styrkor och den andra divisionen i överste Silikovs 37 styrkor, var och en med fyra gevärsregementen, den tredje hos Andranik med dess tre brigader och en kavalleribrigad under överste Korganovs ledning. Några hjälp-, kvartermästare-, medicinska och garnisonsenheter kompletterade strukturen i den armeniska "armén". 38 Med cirka 20 000 man nådde kåren aldrig en full krigstidsstyrka.

Som svar på en brådskande begäran från ryska befälhavare, vilka varnade för att trupperna i Erzindjan-området var helt opålitliga, skickades flera regementen ur den armeniska kåren omedelbart till fronten. 39 De skapade ett märkligt spektakel på vägen då de rörde de sig framåt och inte bort ifrån fronten, till de hemvändande ryska soldaternas förvåning. I slutet av januari 1918 ockuperade Nazarbekians divisioner de större posterna från Jerevan till Van och Erzindjan. Deras sammansättning var enligt följande: 40


Första divisionen – General Areshian
1 Regimentet Erzurum-Erzinjan
2 Regimentet Khnus
3 Regimentet Yerevan
4 Regimentet Erzinjan and Yerevan
Andra divisionen – Överste Silikian
5 Regimentet Van
6 Regimentet Yerevan
7 Regimentet Alexandropol
8 Regimentet Alexandropol
Tredje divisionen – General Andranik (Ozanian)
1 Brigaden Erzinjan-Erzurum
2 Brigaden Khnus
3 Brigaden Van