Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 389 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Transkaukasus i lågor

Även om Seimens möte den 26 mars slutade i en stämning av upphetsning och oro så hade uttalanden om misstro och fientlighet varit rätt så begränsade i jämförelse med den fientlighet som genomsyrade mötena om Transkaukasus interna frågor. Vid dessa tillfällen avslöjades samarbetets ytlighet på ett tydligt sätt. Medan de "intellektuella" harangerades i Tiflis genomsyrades varenda provins i Transkaukasus av anarki och civil olydnad. Oroligheterna i Jerevans guberniia i synnerhet hotade att bryta ut i regelrätt interetniskt krig.

Från marsrevolutionen fram till vintern 1917 hade den civila administrationen i Jerevan så gott som upphört att existera, men strax efter bolsjevikernas kupp bildade var och en av guberniiornas armeniska, ryska och muslimska invånare sitt eget nationella organ som åtog sig avsevärda auktoriteter. 56 Det armeniska provinsiella rådet bildades i december under en konferens som arrangerades av biskop Khoren av Jerevan. 57 Dock saknade regionen ett starkt och erfaret ledarskap. I Tiflis delegerade det armeniska nationella rådet Aram Manoukian att fylla tomrummet. Valet var väl uträknat då hjälten från Van var en veteranorganisatör, fullt medveten om sitt folks starka och svaga sidor. Det nationella rådet, i samarbete med kommissariatet, förväntade sig att Aram skulle ignorera och, om nödvändigt, motarbeta direktiven från Tiflis-regeringen, vilka ansågs vara skadliga för de armeniska intressena. Efter sin ankomst till Jerevan i den andra hälften av januari 1918 organiserade Aram en kommitté vilken tjänstgjorde som en inofficiell administration. Den körde ut flera armeniska förbrytargrupper från staden, återinförde speciella skatter för dess invånare, konfiskerade lager av materiel som hade övergetts av de ryska trupperna och, i brott mot kommissariatets instruktioner, inkallade flera hundra män till tjänstgöring. Med en överraskande enighet och vilja antog Jerevans armenier så gott som vartenda förslag som "Aram Pascha" lade fram. 58

De nästan 400 000 muslimerna i guberniian var dock inte oberörda av sina kristna grannars aktiviteter. Konfiskeringen och utdelningen av de militära medlen väckte högljudda protester hos tatarerna som klagade på att deras byar hotades av den växande skaran av armeniska trupper. Rykten om att deras muslimska bröder förtrycktes och massakrerades i Västarmenien intensifierade deras otålighet och fientlighet. "Shamkhor-massakern" under januari 1918 blev en startsignal för organiserade muslimska aktiviteter i Jerevan. På spåret Jerevan-Joulfa, som passerade nära flera tatariska byar, spårade trupptransporter ur och spår och broar förstördes. Armeniska soldater på väg till Kars front stannade upp vid den strategiska förgreningen vid Ulukhanlu, en tatarisk by flera kilometer från Jerevan. Söder om Ulukhanlu, i distrikten Sharur-Daralagiaz och Nakhichevan, belägrades isolerade kristna byar. I hela provinsen där det fanns blandade tatarisk-armeniska samhällen tvingades den svagare nationaliteten fly undan eller avlägsnades med våld. Den 5 mars krävde etniska sammandrabbningar flera hundra offer i själva Jerevan. Endast en gemensam aktion hos de armeniska och muslimska råden skonade staden från att utplånas. 59

Samma dag då kulorna regnade över Jerevan presenterade ett inspektionsteam från kommissariatet, vilket just hade återvänt från Jerevan, sina observationer för Seimen. Jafarov-Karjikians rapport målade upp en dyster bild av anarki och ömsesidig muslimsk-kristen fientlighet. Det fanns knappt en enda operativ depå längs hela järnvägsspåret som inte saboterats av beväpnade grupper. Armenierna klagade på tatarernas våld i ett distrikt, medan muslimerna i ett annat beklagade förlusten av hundratals av sina oskyldiga bröder som hade fallit offer för armenierna. Kurderna för sin del hade erkänt rån och plundringar, men påstod att dessa handlingar var nödvändiga för deras överlevnad eftersom de till skillnad från armenierna och tatarerna inte hade mottagit några förnödenheter från regeringslagren. Som en följd av rapporten drogs Seimen in i en omgång av förolämpningar, anklagelser och förnekanden. Förutom antagandet av en resolution, som var insvept i idealistiska fraser, utförde man inga positiva handlingar för att handskas med de aktuella kriserna. 60 Det var inte mycket mer lugnande att få ta del av den rapport som presenterades två veckor senare av en annan kommission, bestående av Smbat Khachatrian (före detta provinsiell kommissarie i Jerevan), Aslan Bek Safikurdsky (en gammal socialrevolutionär och en av organisatörerna bakom "Shamkhor-massakern") och ordföranden Grigory Georgadze (en georgisk mensjevik). Ordföranden rapporterade att förrädiska muslimska grupper, förskansade längs järnvägen, kontrollerade trafikens flöde, medan å andra sidan invånarna i tjugo tatariska byar hade dödats eller drivits iväg av armeniska reguljära trupper. I korthet: kaoset regerade i Jerevan. Den sedvanliga armenisk-tatariska spärrelden i Seimen startade innan Georgadze ens hade avslutat sitt tal. 61