Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 391 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
"Marsdagarna" i Baku

Baku, beläget på Apsheron-halvön, var den största kosmopolitiska och proletära staden i Transkaukasus. Inget politiskt parti var på egen hand tillräckligt starkt för att kunna kontrollera den civila administrationen eller sovjeterna. Till exempel hade valet i november 1917 till den konstituerande församlingen utfallit med följande resultat för de ledande partierna: 71


RöstkortsNr. och parti Röster
I Menshevik 5 667
II Kadet 9 062
III Social-revolutionär 18 789
IV Dashnaktsoutiun 20 314
V Bolshevik 22 276
X Musavat 21 752
XIV Rysslands muslimer 7 841

I arbetarnas och soldaternas sovjeter, vilka hade valts under december, hade den bolsjevikiska minoriteten lyckats dominera den verkställande kommittén endast genom att ta hjälp av flera ickekommunistiska medlemmar. I frågor som godkännandet av Sovnarkoms policy i Brest-Litovsk röstade musavatisterna med bolsjevikerna, medan de flesta dashnakister och socialrevolutionärer stödde Shahoumian i hans kamp mot Bakus ickesocialistiska organisationer. 72 Shahoumian uteslöt inte, även om han ofta klandrade de ickebolsjevikiska partierna, samarbete med de andra partierna. Vid mer än ett tillfälle skrev han att då bolsjevikerna på egen hand inte kunde bemästra Baku var det nödvändigt att förlita sig på andra grupper. Dock hade i mitten av mars relationerna med muslimerna nått en brytpunkt då det mäktiga musavatpartiet vägrade acceptera att sovjeten var det enda legala administrativa organet i Baku. 73

Medan man stödde Bakus sovjet valde de drygt 70 000 armenierna i staden ett eget nationellt råd som skulle uttrycka deras kollektiva vilja. Rådet bildades i december 1917 och övertog administrationen över de armeniska trupperna vilka dagligen anlände med tåg från Vladikavkaz och Petrovsk eller via havet från Astrakhan och försökte resa vidare till västra Transkaukasus. Flera tusen rastlösa armeniska soldater som var strandade i Baku på grund av muslimernas kontroll över järnvägen till Tiflis, hotade att störa den redan oroliga atmosfären ännu mer. 74 De muslimska och armeniska råden sammanträdde kontinuerligt för att bryta dödläget, men lösningarna förblev stängda. Musavatisterna i Baku påstod att de varken hade jurisdiktion eller inflytande över de grupper som blockerade järnvägen. Den efterföljande organiseringen av de två armeniska regementen bestående av nära 6 000 soldater orsakade skarpa protester från de muslimska talesmännen. Förklaringen att regementena hade bildats för att vara stridsdugliga vid sin ankomst vid Kars front tillfredsställde inte tatarerna som intensivt förstärkte och utökade sin egen militärstyrka. 75 I februari 1918 hade interetniska sammandrabbningar brutit ut i flera olika distrikt i Bakus guberniia. Dock vilade ett bräckligt lugn över staden fram tills då ett bråk bröt ut mellan musavatpartiet och Sovjets verkställande kommitté vilket provocerade fram stormen som kom att kallas för "marsdagarna".