Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 393 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Eftergifter och ultimatum i Trabizond

Dessa klyftor drabbade Transkaukasus medan Kachaznouni, Laskhishvili och Haidarov anlände till Trabizond den 29 mars och underrättade Chkhenkeli om de extra befogenheter som Seimen hade beviljat honom. 86 Medan Transkauskasus slets i bitar återupptogs fredsförhandlingarna i Trabizond. Vid Chkhenkelis meddelande om att förhandlingarna kunde återupptas föreslog Rauf att Transkaukasus skulle resa sig som en självständig stat, men varnade för att det osmanska imperiet var tvunget att hålla fast vid sitt erkännande fram till den stund då Brests gränser bekräftades och frågan om självbestämmande för imperiets armenier slopades. Konferensens sjätte sammanträde sköts upp flera dagar för att ge Transkaukasus tid att bestämma vilka eftergifter som kunde göras åt de mer erfarna militärerna och diplomaterna. 87

Under denna paus framtonade åter den djupa oenigheten inom den transkaukasiska delegationen. De muslimska medlemmarna var beredda att överlämna så gott som hela det omstridda territoriet. Khas-Mamedov påpekade att endast hamnen i Batum och oljeledningen från Baku var oersättliga för Transkaukasus. Hummetistiska Sheikh-ul-Islamov påminde delegationen om att vid ett eventuellt krig kunde Transkaukasus muslimer inte lyfta vapen mot sina osmanska bröder. Efter fyra dagars trätande rekommenderade Chkhenkeli att man skulle erbjuda turkarna hela Olti, halva Ardahan, hela Kaghizman förutom den norra sektorn och det mesta av Kars okrug. Förslaget väckte omedelbara protester från Kachaznouni och Khatisian som kallade det för ett brott mot självbestämmandet, då de kristna utgjorde 2 av befolkningen i Kars och Kaghizmans okruger. Bittert noterade de armeniska delegaterna att inte en centimeter från oblasten Batum, allmänt betraktad som georgisk mark, hade inkluderats i förslaget. Kachaznouni uppmanade att man skulle göra dessa uppoffringar först i mindre strategiska områden, såsom i Artvin i oblasten Batum, Olti och Ardahan, och endast då ytterligare eftergifter var oundvikliga skulle man beakta områden som Kars och Kaghizman. Chkhenkeli försvarade sitt förslag genom att argumentera att oblasten Batum (där han själv var född) var nödvändig för Transkaukasus välfärd. Han nämnde även att tiden var kommen för Tiflis-regeringen att deklarera sin villkorslösa självständighet. 88