Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
Armeniens allmänna situation under romerskt styre
Armenien var under romarnas inflytande ofta ett självständigt land som hade egna regler och sin egen armé. Historikern Mommsen påpekar att Armenien aldrig omfattades av romerska tullavgifter och skatter. 68
Tvångsplikt, d.v.s. värvning av armenier som romerska soldater skedde aldrig i Armenien och de armeniska soldater som stred sida vid sida med romarna var antingen armeniska trupper, under ledning av armeniska befälhavare som Armeniens kung hade skickat som tecken på sin vänskap med Rom, eller så var de frivilliga legionärer, något som det fanns gott om i legionerna i öst.
Även ur ekonomisk synvinkel, bortsett från några enstaka fall, där landet plundrades efter erövringar, betalade Armenien endast de kostnader som begränsades till försörjandet av armeniska trupper som var i den romerska arméns tjänst och i vissa fall en del av deras kostnader. Ännu bättre var då Rom betalade stora summor för försörjandet av dessa armeniska trupper då dessa var en bra garanti för beskyddandet av Rom mot vildarna i norr.
Armeniens ledning och organisation
Den armeniske historikern Movses Khorenatsi har lämnat oss en intressant beskrivning av Armeniens administrativa organisation under kung Vologuése I (117-140), en återgivning som visar att detta land hade nått en avancerad administrativ organisation och utvecklats långt. Dock måste man tillägga att uppkomsten av Arshakounian-dynastin gjorde att Armenien övertog ganska mycket av det från perserna och inflytanden av den persiska kulturen märks tydligt i den armeniska kulturen under denna period.
Movses Khorenatsi skriver att Belash I hade ett hov med uppgifter och plikter som var delade bland de stora adelsfamiljerna. T.ex. ärvde ätten Bagratouni (som vi återkommer till senare under Armeniens historia) ledningen över det armeniska kavalleriet. Det var även denna ätt som kom att överta Armeniens tron i framtiden.
Andra adliga ätter hade andra uppgifter så som att styra hovet, kungens privata affärer, översyn över marken och ägorna, översyn och kontroll av vetesilon, översyn av kungens jaktmarker etc. Kungen brukade skänka stora ägor till dessa adelsfamiljer. Kungen stiftade även en rad lagar för organiseringen av armén och administrationen av landet. Han utsåg bl.a. två inspektörer vilkas uppgifter var att skriftligen lägga fram förslag på saker som kungen skulle kunna utföra och föreslå hur kungen skulle agera vid olika lagbrott och hur den skyldige skulle straffas. Samtidigt fick den förste i uppgift att hela tiden se till att kungen vid vrede inte skulle ta ett orättvist och hastigt beslut utan istället påminna honom om rättvisa.
Kungen utsåg även en domare i varje stad och by. Han beordrade stadsborna att sträva efter en högre position än bönderna och krävde av bönderna att se stadsborna som sina överheter; och beordrade till slut stadsborna att visa hänsyn och respekt gentemot bönderna.
Utöver detta fick den armeniska regeringen under arshakouniernas tid ett relativt brett och utvecklat centralstyre. Faustus de Bysans skriver att under den siste arshakouniske kungen var tjänstemännens antal cirka 1 000 och dessa omfattade utan tvekan högre hovliga ämbeten men den lokala administrationen som leddes av de lokala furstarna var ej medräknad i denna siffra.
|
|
|
