Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 40 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Armeniens huvudstad där kungens hov fanns var staden Artaxata. När denna stad för sista gången ödelades av den romerska fältherren Priscus (under 100-talet) flyttade de armeniska kungarna sitt hov till staden Vagharshapat (Etchmiadzin) och denna blev landets huvudstad fram till arabernas invasion.

Militära aspekter

Under hela denna tid, och även vid de få tillfällen då romarrikets styre över Armenien inte var bara till synes utan verkligt, hade Armenien sin egen armé. Vi har tidigare sett att romarna visade att de föredrog ett starkt Armenien och strävade verkligen efter att detta land skulle agera som en sköld, inte bara mot perserna, utan även mot vildarna från norra Kaukasus och den södra delen av nuvarande Ryssland. För detta mål betalade de t.o.m. ett ekonomiskt stöd till Armenien för underhåll av sin armé. 71

Under de perioder som Armenien var i krig mot Rom visade den armeniska armén, som stöddes av perserna, sitt kunnande och mod, speciellt i Rhandia och Elegeia (Erzurum) där den romerska armén led två stora förluster.

Med tiden försvårades striderna mellan Armenien och Rom, då romarna så småningom kom underfund med att nyckeln till militära kampanjers framgångar i Armenien var en fråga om transporter och säkrandet av försörjandet av sin egen armé. Corbulons strider hade visat romarna de stora svårigheterna med försörjningen av armén. Därför såg Neros efterträdare till att man byggde stora transportvägar längs Egeiska och Svarta havet till Armenien. Dessa stora vägar förenklade transporten av förnödenheter så väl som förflyttandet av utrustning och enheter (t.ex. omplaceringen av Donaus legioner till Armenien). En historiker har t.o.m. jämfört byggandet av dessa vägar med byggandet av järnvägen mellan dessa två kontinenter under 1800-talet. Det var just dessa vägar som tillät Trajanus och sedan Marcus Antonius att förflytta sina stora arméer och förse dessa med förnödenheter, något som resulterade i snabba och avgörande segrar i Roms sista krig mot Armenien och Persien. 72

Men Armeniens strider mot Rom var endast en del av landets militära aspekt under denna period medan det fanns en annan bild också, och det var Armeniens allians med Rom mot Perserna vid romarnas första framträdande i mellanöstern. En permanent allians med Rom som skulle förvandla Armenien till en sköld som skulle skydda Rom eller för att skapa ordning och maktbalans i området (t.ex. under romarnas inblandning som slutade med fälttåg och erövrandet av en del av Iberien under kejsar Vespasianus (Titus Flavius) tid som var Roms kejsare mellan 69-79).

Och till slut när Arsacidernas dynasti upplöstes i Persien och ersattes av I#-Sassaniderna#Sassaniderna, såg Armenien sin framtid hos romarna och stred vid deras sida mot perserna.

En annan punkt som är värd att påpekas är det faktum att många armenier tog värvning i de romerska legionerna i öst och i och med deras insatser ökade deras värde med tiden. Detta resulterade till slut i att den framtida östromerska (Bysantinska) arméns elitsoldater till stor del bestod av armenier.