Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 417 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Tyskt försök till medling och ett nytt turkiskt ultimatum

De spända relationerna mellan Tyskland och Turkiet gick inte de transkaukasiska representanterna i Batum obemärkt förbi. Medveten om att Tyskland föredrog en försonlig policy gentemot Kaukasus och att man försökte att tygla de turkiska militära aktiviteterna, hade Chkhenkeli vid upprepade tillfällen krävt att förhandlingarna i Batum borde inkludera samtliga axelmakter. Av samma skäl hade Khatisian och Kachaznouni vänt sig till von Lossow för råd och assistans. Den bayerske generalen erkände dock sina begränsningar och när turkarna krävde tillgång till järnvägen till Joulfa tillråddes armenierna att böja sig för kravet. 95 Han uttryckte sin opposition mot det turkiska avancemanget, klagade på att hans röst ignorerades av de turkiska auktoriteterna och lovade återigen att underrätta sin regering om de flagranta överträdelserna mot avtalet i Brest-Litovsk. Den 20 maj skickade det armeniska nationella rådet en speciell delegation, Hamo Ohandjanian och Arshak Zohrabian (en välkänd "nationalistisk" mensjevik) för att möta von Lossow. De påstod att turkarna och tatarerna höll på att iscensätta en sammansvärjning för att krossa Armenien och stjäla självaste faderlandet runtom Jerevan. Två dagar senare skickade von Lossow deras begäran om tysk översyn och beskydd till ambassadör Bernstorff och till utrikesministeriet i Berlin. 96

Under tiden hade konferensen i Batum nått en återvändsgränd. Halil insisterade på att acceptera avtalsförslaget från 11 maj medan Chkhenkelis refräng lät "Brest-Litovsk". Den 19 maj erbjöd sig von Lossow i ett brev till den transkaukasiska delegationen som medlare för att bryta dödläget, antagligen efter att ha mottagit direktiv från sin regering. 97 Ett omedelbart transkaukasiskt accepterande av erbjudandet borde ha varit i linje med förhoppningarna om en relativt fördelaktig fred. Protokollet från delegationens möte den 19 maj pekar dock på någonting annat. Mötet dominerades av meningsskiljaktigheter och anklagelser. Medan armenierna röstade för ett omedelbart godkännande av von Lossows erbjudande, vidhöll Hajinsky och Rasul-Zade att Halil måste tillfrågas i denna fråga på grund av "psykologiska skäl". Khatisian protesterade och påpekade att Transkaukasus var fritt att följa sina grundläggande mål utan att fråga om fiendens välsignelse. Den gamle georgiske revolutionären, Nikoladze, definierade skillnaderna mellan förlikning och medling: för den första krävdes sanktionering från båda parter, medan för den andra kunde båda sidor agera på egen hand och auktorisera en tredje part att medla. Medan sessionen fortlöpte gav försiktiga uttalanden plats för direkta anklagelser. Hajinsky krävde information om Chkhenkelis hemliga aktiviteter som hade lett till von Lossows erbjudande, och Rasul-Zade klagade på att delegationens ordförande hade hållit medlemmarna i mörker och planerat att ställa dem inför fullbordat faktum. Delegaterna visste inte ens förrän Batumkonferensens öppningssession om att Chkhenkeli skulle yrka på att ha avtalet i Brest-Litovsk som grund för vidare förhandlingar. En verbal fördämning exploderade när två muslimska delegater krävde en paus på minst en timme innan beslut kunde tas. Förargad avvisade Khatisian denna manöver, vilken kunde ge tatarerna tid att underrätta Halil om förhandlingarna. Hajinsky genmälde genom att säga att såvida pausen inte togs så vägrade han att rösta. 98 Även om tillängliga protokoll från mötet inte visar att en paus utannonserades, beslutade delegaterna till slut att acceptera den tyska medlingen. 99 I en beskrivning av incidenten har en samtida historiker skrivit: "Under hela konferensens gång hade azerierna (tatarerna) hållit turkarna underrättade om den transkaukasiska delegationens diskussioner. Både georgierna och armenierna visste om detta, men de kunde inte göra något åt det. Debatten om von Lossows erbjudande tydliggjorde bara denna bild och gav ytterligare bevis på faktumet att azerierna stod närmare fienden än den stat vilken de själva ingick i." 100