Georgiernas förberedelse för att överge federationen
Under denna kritiska period var naturligtvis delegationerna från respektive nationalitet angelägna om att bevara sitt eget folk. För tatarerna betydde detta ett behov av nära samarbete med ottomanerna och ytterligare turkiskt avancemang. För armenierna, framför alla andra, fanns grund för den plågsamma tanken om den oundvikliga ruinen. Den enda ljuspunkten i mörkret var en befrielse från Tysklands ifrågasatta förmåga att tygla sin turkiska allierade. Tyskland var också stödjepunkten i Georgiens strävan för självbevarande. Det fanns dock ett annat nödvändigt villkor, nämligen att klippa av banden med armenierna, eftersom det var uppenbart att de var dömda att gå under och Georgien hade inte råd med att gå under med dem. Därför var det nödvändigt att säkra ett tyskt beskydd och stiga ut ur den vacklande transkaukasiska federativa republiken. Vid den tidpunkt då von Lossow satte segel från Batum på natten den 25 maj hade georgierna redan försäkrats om att den första åtgärdspunkten skulle fullföljas, och när det turkiska ultimatumet levererades nästa dag hade det andra steget redan tagits.
De tysk-georgiska relationerna var starkt etablerade 1918. Trots det att den georgiska frivilliga enheten, som tjänstgjorde under axelmakterna under de första åren av världskriget, hade Vanryktats och upplösts så hade en grupp georgiska intellektuella stannat kvar i Berlin och arbetade för att återupprätta sitt hemlands självständighet. Ludendorff har skrivit: "Under åren 1915 och 1916 hade vi anlitat irreguljära georgier i Armenien, dock utan framgång. Därmed hade vi kommit i kontakt med inflytelserika georgier. Jag kunde endast välkomna dessa relationer precis som jag gjorde med Georgiens begäran om beskydd från det tyska imperiet." 108 Det är signifikant att när von Mirbach i mitten av maj föreslog medling mellan Sovnarkom och Chkhenkelis regering, så beskrevs prins Georgi Machabeli, en medlem i den georgiska immigrantgruppen i Berlin, som Transkaukasus representant. De ömsesidiga fördelarna hos ett tysk-georgiskt samförstånd har redan belysts. Den 14 maj, tre dagar efter den första sessionen i konferensen i Batum, auktoriserade det georgiska nationella rådet Zhordania att leda en specialkommission som skulle möta von Lossow. Tyskland skulle begära att få utöka sitt beskydd över Georgien, att skicka väpnade styrkor till Kaukasus, att släppa, utrusta och hemskicka georgiska soldater vilka, som medlemmar i den tsarryska armén, hade tagits som krigsfångar och slutligen stödja Georgien diplomatiskt. 109
Batum förvandlades till en bikupa av hemliga aktiviteter. Även Chkhenkeli höll privata diskussioner med von Lossow och delegerade den georgiske rådgivaren, Zurab Avalov, att arbeta med von Wesendonck för att arbeta fram ett flertal överenskommelser. Avalovs dagbok presenterar fascinerande berättelser om hemlig diplomati. Förberedelserna ägde rum rakt framför näsan på ottomanerna och de andra ickegeorgiska transkaukasiska delegaterna i Batum.
Enligt Avalov var Zhordania tillbaka i Batum den 21 maj: "Under uppriktiga diskussioner med medlemmarna i den tyska delegationen förbereddes Georgiens ställning i väntan på den oundvikliga kollapsen av den transkaukasiska koalitionen. Endast några få personer visste om hemligheten. N. Zhordania, som hade kommit från Tiflis, var i egenskap av ordförande i det georgiska nationella rådet och ledare för det socialdemokratiska partiet i Seimen och i Georgien den person på vilken den svåra uppgiften vilade att utöva påtryckningar i förhandlingarna (deklarationen av Georgiens självständighet och Seims självlikvidering) i Tiflis." 110
|
