Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 424 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Avgörande strider nära Jerevan

I mitten av maj 1918 verkade det inte finnas någon som helst räddning för den inhemska befolkningen och flyktingarna i Jerevans guberniia som uppgick till tusentals personer. De var isolerade och omringade av fiendens styrkor. Fem eller sex tusen illa utrustade trupper som stadigt hade tvingats till reträtt under de gångna fyra månaderna var allt som stod i vägen för utplåning. W. E. D. Allen, en sakkunnig inom Kaukasusstudier, har fångat ögonblicket: "Programmet för den ultimata segern hos de västerländska makterna måste ha verkat osäkert, åtminstone hos observatörer i Jerevan i maj 1918, och det som hotade armenierna i början av sommaren 1918 har faktiskt sällan hänt de flesta andra folk." 27 Fyra turkiska divisioner från de 1:a och 2:a kaukasiska armékårerna marscherade ut från Alexandropol österut mot Gharakilisa, sydost mot Bash Aparan och söderut mot Sardarabad.

Till allas förvåning hände det oväntade. Armenierna slutade fly, eftersom det inte fanns någonstans att fly till. Vägarna till Tiflis och Persien var stängda, fienden avancerade från norr och väst och väpnade tatariska och kurdiska grupper patrullerade de södra och östra sektorerna i provinsen. Medan stridens eldprov gick in i sitt slutskede förändrades stämningen hos försvararna och befolkningen. Beslutsamhet ersatte paniken. Överens med Haroutunians uttalande i Seimen några veckor tidigare var armenierna nu redo att "dö med vapnen i handen". På dessa tre fronter stred bönderna och soldaterna hårt. Den 24 maj beordrade general Nazarbekian en motattack från Gharakilisa mot Javed Beys 11:e kaukasiska division. 28 I den brutala striden under de kommande fyra dagarna dödades eller sårades tusentals från båda sidor. Då beordrade Shevki Pascha, befäl för de turkiska styrkorna på den armeniska krigsscenen, in den 9:e divisionen i striderna. I en man-mot-man-strid drev turkarna Nazarbekians män ut ur Gharakilisa mot nya positioner strax utanför Dilidjan. Men på denna linje stod armenierna fast. De två turkiska divisionerna hämnades sina tunga förluster genom att döda flera tusen bybor som hade blivit kvar i de nyockuperade regionerna. 29

Samtidigt rasade lika hårda sammanstötningar söderut längs de två vägarna som ledde till Jerevan. General Silikians styrkor i Sardarabad, som leddes av överste Daniel Bek Pirumian, och gruppen i Bash Aparan, som leddes av Dro, stod endast tre timmars marsch från Jerevan. De armeniska soldaterna var mycket underlägsna i antal men hade stöd av hundratals civila. Vagnar som drogs av oxar, vattenbufflar och kor stängde vägarna då de fraktade mat, förnödenheter, ammunition och frivilliga från Jerevans utkanter. Regementen från de 5:e och 11:e kaukasiska och 12:e infanteridivisionen slog den 21-22 maj till mot de armeniska ställningarna, men försvararna stod fast. Hårda strider rasade ända till den 24 maj när de osmanska trupperna flydde för första gången sedan sammandrabbningarna hade börjat nära Erzindjan. Inspirerade av detta drev armenierna norrut, från Bash Aparan mot Hamamlu, och från Sardarabad mot Alexandropol. 30 På aftonen den 24 maj ställde Silikian en imponerande begäran till sitt folk. Han kallade på soldaterna för att rädda jungfrurnas ära och förmanade kvinnorna att minnas den heroiska beslutsamheten och uppoffringarna hos deras systrar under 400-talet som hade assisterat general Vartan Mamikonian och försvarat nationens religion och integritet. I passande termer för den känsloladdade stunden avslutade Silikian: "I namnet av den fysiska existensen av detta evigt torterade folk, i namnet av den kränkta rättvisan, res er! Mot det heliga kriget!" 31