Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 429 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Värderingen av förlusterna

Den 6 juni återvände Khatisian, Kachaznouni och Papadjanian till Tiflis och presenterade Batum-avtalet för det nationella rådet. Värderingen av förlusterna visade att Transkaukasus hade berövats av drygt 20 % av sitt territorium, en area vilken år 1914 nära 19 % av dess totala befolkning hade bott på. 52 Nära ¾ av denna area hade tagits av oblasten Kars och Jerevans guberniia enligt följande siffror:


Region Förlorat territorium (km2)
Batum oblast 53  
Batum okrug 2 240
Artvin okrug 2 080
   
Tiflis guberniia  
Akhalkalak uezd 1 840
Akhaltsikh uezd 1 760
   
Kars oblast 54  
Kars okrug 3 600
Kaghizman okrug 2 720
Ardahan okrug 3 360
Olti okrug 1 840
   
Yerevan guberniia  
Yerevan uezd 1 120
Alexandropol uezd 1 200
Etchmiadzin uezd 1 440
Surmalu uezd 2 240
Sharur-Daralagiaz uezd 960
Nakhichevan uezd 2 400

Avtalet i Brest-Litovsk hade belönat det osmanska imperiet med nära 16 000 km2 av Transkaukasus och 600 000 av dess invånare. Med avtalet i Batum fick Turkiet ytterligare 12 000 km2 befolkat av 650 000 invånare, av vilka över 2 var armenier. 55 Den nationella sammansättningen i de berörda uezderna var enligt följande: 56


Avträtt uezd eller dess del Georgisk Muslimsk Armenisk Rysk
Akhalkalak 8 000 8 000 64 000 57 8 000
Akhaltsikh 25 000 18 000 27 000 540
Surmalu - 66 000 30 000 -
Alexandropol 420 3 000 173 000 2 000
Etchmiadzin - 42 000 76 000 400
Yerevan - 48 000 30 000 1 000
Sharur-Daralagiaz Nakhichevan 59 - 12 000 5 000 60

Befolkningen i de återstående distrikten i guberniian Jerevan, d.v.s. i republiken Armenien, bestod av cirka 300 000 av de 2 000 000 östarmenierna och minst lika många flyktingar från Västarmenien och regionerna som man hade överlämnat enligt avtalet i Brest-Litovsk och Batum. Även i denna lilla area fanns det nära 100 000 muslimer. 60

Innan Khatisians delegation lämnade Batum hade Vehib Pascha lovat att man skulle göra allt för att befria armenierna i de annekterade områdena från militärtjänstgöring. Om oförutsägbara händelser skulle göra det nödvändigt att kalla in dem skulle armenierna under inga omständigheter skickas bort från sina hemdistrikt. Dessutom skulle alla flyktingar från gränserna mellan Brest och Batum tillåtas att återvända hem, men enligt en speciell överenskommelse skulle invånarna i oblasterna Kars och Batum förnekas detta privilegium. 61 Efter att ha mottagit denna information utnämnde det armeniska nationella rådet en specialkommission som skulle möta Kiazim Karabekir i Alexandropol för att avsluta detaljerna om repatrieringen, utbytet av fångar, det turkiska tillbakadragandet från Gharakilisa och den osmanska tillgången till transportvägarna genom Armenien. Men trots kommissionens upprepade krav vägrade Karabekir att sanktionera varken att flyktingarna skulle få återvända eller att de osmanska styrkorna skulle dra sig tillbaka från distriktet Pambak i norra Armenien. 62 Han och hans befälofficer, general Essad Pascha, klagade bittert över kränkningar av Batum-avtalet, då armeniska militära grupper och bybor i de annekterade territorierna vägrade att underkasta sig det osmanska styret på ett fredligt sätt och attackerade turkiska officiella och saboterade axelmakternas militära ansträngningar. 63 Diskussionerna i Alexandropol ledde inte till någon överenskommelse, men i mitten av juli gick de osmanska trupperna in i de södra områdena i Jerevans guberniia till gränslinjen som hade bestämts i Batum-avtalet. De turkiska kanonerna var installerade 6,4 km från Etchmiadzin och 6,4 km från Jerevan, huvudstaden i Armenien. 64