Farhågorna som uppstod efter eldupphöret i Mudros
Den 30 oktober välkomnades det turkisk-allierade eldupphöret med stor glädje i hela den armeniska världen. Tacksägelser hölls på varje kontinent, men för de armeniska politikerna fanns det anledning till allvarliga farhågor. Eldupphöret var i allmänhet ett milt avtal och klausulerna om Armenien var lika vaga som de allierades löften till denna nation. Armenierna berördes direkt av följande artiklar:
| IV) |
Alla allierade krigsfångar och armeniska tillfångatagna och fängslade personer ska samlas i Konstantinopel och överlämnas villkorslöst till de allierade. |
| V) |
Omedelbar demobilisering av den turkiska armén, förutom de trupper som behövs för att övervaka gränserna och upprätthålla interna order. |
| VII) |
De allierade har rätten att ockupera vilken strategisk position som helst i situationer som kan hota deras säkerhet. |
| XI) |
Omedelbart tillbakadragande av samtliga turkiska trupper från nordvästra Persien, bakom förkrigsgränsen, har redan beordrats och kommer att utföras. Man har beordrat att de turkiska trupperna skall evakueras från en del av Transkaukasus. Resten ska evakueras ifall de allierade anser detta nödvändigt efter att ha studerat situationen. |
| XV) |
Allierade kontrollofficerare ska placeras vid järnvägarna, inklusive delar av den transkaukasiska järnvägen som är nu under turkisk kontroll, vilka måste ställas till de allierades fria och totala förfogande i enlighet med betänkandet för befolkningens behov. Denna klausul ska inkludera de allierades ockupation av Batum. Turkiet ska inte resa någon protest mot de allierades ockupation av Baku. |
| XVI) |
… tillbakadragandet av [osmanska] trupper från Kilikien, förutom de som är nödvändiga för att upprätthålla order, så som det har bestämts i klausul V. |
| XXIV) |
Vid fall av oordning i de sex armeniska vilayeterna förbehåller sig de allierade rätten att ockupera delar av dessa. 83 |
Under förhandlingarnas lopp ombord på "SS Agamemnon" hade amiral Calthorpe gjort vissa eftergifter till Rauf, Reshad Hikmet och överste Saadullah, de osmanska deltagarna. Det ursprungliga innehållet i klausul XXIV inkluderade "Sis, Hadjin, Zeytoun och Aintab" med de "sex armeniska vilayeterna", vilka de allierade kunde ockupera vid fall av oordning. De turkiska framgångarna när det gällde att ta bort dessa fyra distrikt ur klausulen var ytterst signifikanta, eftersom Kilikien därmed var avskuret från de armeniska provinserna. Lika viktigt var modifieringen av artikel XI. I det ursprungliga innehållet krävde man att ottomanerna skulle evakuera sina styrkor från norra Persien och "hela" Transkaukasus, vilket självklart omfattade oblasterna Kars och Batum. På denna punkt var de osmanska delegaterna speciellt orubbliga. Izzet Pascha telegraferade till Rauf i Mudros att de tre sanjakerna borde stå kvar under turkisk kontroll, åtminstone fram till en bindande slutgiltig fred. Calthorpe kompromissade med den besegrade fienden genom att gå med på att evakuera endast "delar av Transkaukasus". Därmed tillät eldupphöret turkarna att hålla kvar områden på den transkaukasiska fronten som de hade ockuperat under krigstid. 84
Helt förståeligt var de armeniska ledarna då oroliga på grund av villkoren som var satta den 30 oktober. Turkarna hade inte tvingats att evakuera Kars och Ardahan, så som man hade förväntat sig. Inte ens 1914 års turkisk-ryska gräns hade återställts. Inga effektiva tillägg hade gjorts i dokumentet om någon översyn som skulle garantera en snabb turkisk demobilisering. Vad det gällde de västarmeniska provinserna visste man inte vad som menades med att "de allierade förbehåller sig rätten att ockupera vilken del av dem som helst". Vad innebar detta? Uttalandet verkade innebära att Turkiet skulle tillåtas att bibehålla kontrollen över dessa områden. Dessutom, hur kunde det förekomma "oordning" när hela den inhemska armeniska befolkningen hade deporterats eller massakrerats? Det fanns absolut inte någonting som tvingade turkarna att lämna den armeniska platån. Även om de allierade hade vunnit kriget och Armenien ofta hade utnämnts till "den lilla allierade" så ingav bristerna och farorna i eldupphöret i Mudros stort tvivel på dessa båda faktum.
|
