Armeniens och armeniska kulturella och vetenskapliga liv under 1900-talet
Den armeniska kulturella renässansen under 1800-talet resulterade i uppkomsten av flera stora armeniska kulturella personligheter och denna trend höll i sig långt in på 1900-talet.
En av de viktigaste av dessa personer, symbolen för minnen från det Armeniska Folkmordet är kompositören och ethnomusikologen Komitas, fadern till den moderna armeniska musiken. Soghomon Soghomonian föddes 1869 i Kotais. Han blev föräldralös vid tidig ålder varvid han år 1881 skickades till Etchmiadzin för studier där han kom att bemästra de armeniska liturgiska sångerna och forskade om den armeniska folkloren och andliga musiken. Vid avslutandet av sina studier år 1895 fick han titeln Vartapet (celibatärpräst) och antog namnet Komitas. År 1896 åkte han till Berlin där han bland annat studerade estetik vid Friedrich-Wilhelm universitetet. Han var en av de första musikologister som blev den första icke-europeiska medlemmen i den Internationella musikaliska föreningen som grundades år 1899 i Berlin. Komitas skrev över 3 000 sånger på armeniska, arabiska, kurdiska och persiska och la grunden för den moderna armeniska gudstjänsten, patarak. Han gav även konserter i Paris, Genève, Bern, Konstantinopel, Venedig och Alexandria. Vid sidan om hans arbete inom den kyrkliga musiken bör man nämna att han är den viktigaste källan till förnyandet av den armeniska folkmusiken.
Komitas var bland de hundratals intellektuella armenier som arresterades av de turkiska myndigheterna den 24 april 1915, dagen som markerar början på det Armeniska Folkmordet. Men han undkom döden tack vare ansträngningarna hos USA:s ambassadör i Turkiet, Henry Morgenthau, och den turkiske poeten Emin Yudakul, som beundrade Komitas arbete. Men det Armeniska Folkmordet lämnade oläkbara sår hos Komitas, fysiska så väl som psykiska sår vilka han aldrig återhämtade sig ifrån. Han slutade att komponera och arbeta helt. Senare flyttades han till Paris där han skrivs in på ett mentalsjukhus där han tillbringade resten av sitt liv och dog den 22 oktober 1935. Hans aska flyttades till Jerevan där han begravdes i Komitas Pantheon, en kyrkogård tillägnad de armeniska intellektuella personligheterna. Det arbete han hade hunnit med var och är monumentalt. Vad han kunde ha uppnått, om han hade undkommit folkmordets fasor, är bortom fantasins förmåga.
Kompositören Aram Khatchatourian är en annan gigant bland dessa personligheter. Khatchatourian föddes den 6 juni 1903 i en förort till staden Tbilisi. Trots de tidiga tecknen på hans musikaliska begåvning kom han egentligen i kontakt med musikens värld för första gången vid 19 års ålder i Moskva under sin studietid. Han tog dock examen i biologi vid Moskvas statliga universitet. Samtidigt hann han hinna ifatt med de musikaliska kunskaperna och blev en av de bästa studenterna i musikskolan Gnesin och fick därmed rätten att spela på studenternas konsert i de Lilla och Stora hallarna i Moskvas konservatorium. Hans första publicerade komposition, "Dans", för violin och piano, visade kompositörens stil: improvisation, variation i tekniker och inslag av österländsk influens. Men hans absolut mest kända verk är väl balletten Gayaneh (1942), med den världskända "Sabeldansen", ett av de mest spelade styckena i vår tid och balletten Spartacus (1954). Han dog den 25 mars 1978 och begravdes senare i Jerevan, i Komitas Pantheon. Hans staty pryder framsidan av Operahuset i Jerevan.
Bland andra armeniska kulturella personligheter från denna period kan vi nämna regissören Sergej Paradjanov (Paradjanian) vars kanske mest världskända film "Granatäpplets färg" (Nran gouyné) har visats i flera länder och vars "Sista våren" vann flera utmärkelser världen över. Bland andra personligheter inom filmbranschen och teatervärlden kan vi nämna skådepelarna Sos Sargisyan och Mher Mkrtitchian. Under 1900-talet upplevde den armeniska litteraturen en ny renässans och vi skulle omöjligen kunna få in samtliga namn i denna text, utan nöjer oss med denna relativ korta lista över de allra största namnen: poeterna Yeghishe Tcharents, Avetik Isahakian, Hovhannes Shiraz, Parouir Sevak och Gevork Emin, författare som Aksel Bakunts, Vakhtang Ananyan, Atabeg Khnkoyan (barnboksförfattare), författarinnan Silva Kapoutikyan och oratorn Derenik Demirchian. Andra viktiga namn under denna period är målaren Martiros Saryan och arkitekterna Rafael Israelian och Aleksander Tamanian (fadern till det moderna Jerevans stadsplanering). Vi bör även nämna sångarna Hovhannes Badalian, Rouben Matevosian (svärson till Badalian), operasångerskan Gohar Gasparian och den världsberömde doudouk-spelaren Djivan Gasparian.
|
