Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 6 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
De indoeuropeiska armeniernas ankomst

Indoeuropeiska folkgrupper började dyka upp i Europa och Asien mellan 2000 och 1000 f. Kr. Så gott som alla folk i dagens Europa, armenier, iranier och en del av befolkningen i Indien tillhör denna folkgrupp.

Det finns dock olika teorier om den ursprungliga plats varifrån indoeuropeiska folkstammar härstammar. Den äldsta teorin som har använts fram till mitten av 1800 talet, är den att dessa folkstammar spred sig från Pamir-slätten i Centralasien, varefter ena delen gick mot Europa medan den andra stannade i Indien, därav namnet indoeuropéer. Andra forskare hävdar att dessa folkstammar härstammar från den stora slätten mellan floderna Donau och Volga 53 och t.o.m. från Sibirien. 54.

I vilket fall som helst innebar denna invandring en stor och viktig händelse. Denna invasion måste ha möjliggjorts med hjälp av en ny vapenkonstruktion eller ett nytt hjälpmedel som tillät de nya stammarna ett relativ snabbt övertag över de lokala folken. P. Rohrbach tror att detta nya överraskande hjälpmedel var hästen.

Indoeuropéernas ankomst till Mellanöstern innebar slutet för dåtidens stora kungadömen, däribland hettiterna och khalderna.

Armenierna tillhör den indoeuropeiska folkgruppen, men deras närvaro i regionen dröjde ända fram till 700-600-talet f. Kr. De kan ha anlänt till Urartus rike från öst efter att ha korsat Kaukasus tillsammans med cimmerierna som var en annan indoeuropeisk folkgrupp; eller från väst efter att ha vandrat genom Balkan och Mindre Asien, tillsammans med en annan indoeuropeisk folkgrupp som hette frygierna. Den senare teorin har på senare tid vunnit mer anhängare bland historiker och i vetenskapliga kretsar.

På så sätt tog armeniska stammar kontrollen över det armeniska höglandet. En amerikansk författare skriver: "Dessa ursprungliga armenier måste ha varit extremt äventyrslystna. Deras bröder, d.v.s. andra indoeuropeiska folkstammar gick mot norr eller syd, mot bördigare områden i Europa respektive Indien, medan några beslöt att stanna i Persien. Men dessa armenier gick ännu längre fram, till dessa oframkomliga bergsområden och klättrade så högt som de kunde." 57

Enligt legenden hette deras stamfader och ledare Hayk, som armenierna anser som sin stamfader och därför kallar armenierna sig själva för "hay", d.v.s. Hayks söner, 60och sitt land för Hayastan (Hayks land). En annan, mer vetenskaplig teori om benämningen av armeniska folk baseras på de urstammar som man tror att dagens armenier består av. Den lokala befolkningen som bodde i området vid tiden för de indoeuropeiska stammarnas ankomst kallades för arme-shupria (kung Arames folk). De invandrande indoeuropéerna kallade sig för Hayatsafolket och kom med tiden att dominera i det armeniska höglandet och assimilera armeshupria-folket. Utifrån dessa två stammars namn, kom den första egentliga befolkningen att kalla sig för hay och landet för Hayastan, efter Hayatsafolket, medan grannarna kallade den för deras gamla namn, nämligen armenier och landet för Armenien. En tredje teori går helt enkelt ut på att armenier är helt enkelt kvarlevorna av "ariska män", som den lokala befolkningen kallade nykomlingarna

Den store armeniske historieskrivaren från 400-talet, Movses Khorenatsi, som är känt som den armeniske Herodotos, beskriver ankomsten av Hayk och hans folk till Armenien på följande sätt: "Han byggde en by som kom att heta Haykashen (Hayks bygge). I mitten av denna slätt och på foten av berget som hade en bred fot bodde redan andra folk. Dessa underkastade sig den nya hjälten."

De armeniska historikerna har daterat ankomsten av Hayk och hans folk till Armenien omkring år 2200 f. Kr. och nämner en rad generationer av armeniska stamfäder och sedan kungar som efterträdde Hayk, vilka regerade från 2200 till 800 f.. Kr. Detta är dock en legendarisk myt som dagens vetenskapliga forskningar har avvisat. Folk, i skillnad till personer, tycker om att utge sig vara äldre än de egentligen är. Men i verkligheten är den verkliga armeniska historien, så som den nya historievetenskapen har påvisat, tillräckligt vacker och innefattande så gamla fakta att man kan utesluta de påhittade myterna ur den.

Ankomsten av de indoeuropeiska armenierna under Hayks ledning till Armenien verkar ha skett någon gång under 600- eller 700-talet f. Kr. Dessa indoeuropeiska armenier kom att erövra landet och påtvinga sitt språk på den inhemska befolkningen. Det är just av detta skäl som det armeniska språket räknas till de indoeuropeiska språken. Armenierna kom redan en kort tid efter sin ankomst till det armeniska höglandet att dominera helt över de lokala stammarna. De dominerade överklassen och den militära klassen, medan Urartus urbefolkning fick nöja sig med att befinna sig i den undre klassen. Trots detta blandades de två folkslagen och skapade förfäderna till dagens armenier.

De Morgan skriver: "Dessa nybosatta armenier skulle leva med en orubblig vilja i sitt nyerövrade land under sekler efter sekler och försvara det med sin medfödda modighet, språk och sina seder och vanor ända in i våra dagar, medan så gott som alla andra folk, vilka armenierna lärde känna under sin barndomstid, försvann sakta med tiden." 63

Därmed är dagens armeniska folk en blandning av de nyinflyttade indoeuropeiska armenierna med Armeniens urbefolkning, och man kan räkna den bland nationer vilkas bakgrund, även om deras ursprung inte är helt känt, kan med ett mindre ansträngning spåras till förhistorisk tid.

Även grannskapet med Assyrien och de återkommande krigen och kontakterna med detta område har satt sina spår och inneburit att flera assyrier och kaldéer har kommit till Armenien, slagit sig i en del av landet och assimilerats i det armeniska folket. Dessa sydliga armenier har under alla tider visat att de är utmärkta och kunniga soldater (precis som sina assyriska kusiner som är en liten mängd av en mäktig nation) och faciten efter deras hjältedåd har upptagit några av de mest ärorika sidorna i den armeniska nationens historia vilkas sista dåd är försvaret av staden Van under 1915 års pågående folkmord. Dessa var även stora konstnärer, vilkas militära arkitektkonstverk eller vägar och byggnader står i detta område än idag.

Under historiens gång har andra folkslag kommit till Armenien, från Assyrien, Kaldien, Persien och Grekland, men trots det så utgörs dagens armenier så gott som uteslutande av de två ursprungliga folkstammarna. 64 En engelsk vetenskapsman och Asienexpert skriver: "Dessa två faktorer (blandningen av två folkslag och landets klimat) har gett upphov till ett kraftfullt folk som under 2500 år har behållit sin nationella identitet till vilken kostnad som helst." 65