De Morgan skriver: "Skrifterna från detta krig som återfinns i Bisutun, beskriver Armenien och dess folk i situation då de hade spenderat två sekler av självständighet i Armenien och hade fått ett organiserat regeringssystem och kände sig så självsäkra och mäktiga för att drabbas samman med de odödliga styrkorna tillhörande kungarnas konung (Darius styrkor kallades för "de eviga" eller de "odödliga"). Berättelserna i denna skrift vittnar om att armenierna var väl tränade inom krigsföring och att Armenien, vid slutet av 500-talet, var bland de makter som hade en viktig påverkan på den globala politiken i Mellanöstern." 9
I och med denna förlust annekterades Armenien till Persien vars gränser nu sträckte sig från Hellesponten (antikens namn på Bosporen och Dardanellerna) till Indus och från Kaukasus till Egypten.
Armenien inom det persiska imperiet
Då Armenien skulle under de kommande seklerna, d.v.s. 500- och 400-talen och upplösningen av det persiska imperiet under Alexander den stores slag, utgöra en provins eller satrapi i det persiska imperiet så är det på sin plats att vi tittar på dess inre struktur.
Den organisatoriska kompetensen hos män som Cyrus och Darius hade fått dem att komma underfund med att det inte går att styra över ett sådant enormt rike, med så många olika folkslag om man inte decentraliserar den regerande makten. Därför utgjorde större delen av de erövrade områden provinser eller satrapi inom imperiet och Armenien var ett av dem. Dessa satraper åtnjöt en relativ stor självständighet och i dessa regerade antigen dynastier av nationella kungar eller om kungarnas konung hade utsett en egen satrap eller kung så valdes denne person bland de inhemska kungarna. Titel "Shah-n-Shah" eller "Shah-e-shahan" som persernas kungar titelerar sig med innebär just kungarnas konung och är faktiskt ett resultat av den ovannämnda hierarkin. Dessa regerade alltså inte bara över ett rike utan även över andra kungar och dessa kungar måste betala skatter och vid behov förse arméer till kungarnas konung.
Det verkar som att Armenien, under hela denna period, styrdes av utvalda armeniska satraper och hade totalt självstyre. Detta är en sak som Xénophon berättar om, en person som under den stora retireringen av 10 000 soldater på 400-talet hade gått igenom Armenien. Xénophons berättelse är en ovärderlig källa till historien om Armenien, dess folk och deras levnadssätt.
Xénophon beskriver de 10 000 soldaternas entré till slätten Moush, efter en ytterst besvärlig passage genom bergen i dagens östra Turkiet, på följande sätt och berättar att de "hittade olika sorters mat, frukter och grödor av hög kvalitet, bl. a. fyrbenta djur med gott kött, vete och åldrade viner med ljuvlig doft och smak och flera druvsorter och grönsaker." Han fortsätter: "Hästarna i detta land är inte lika stora som hästarna i Persien men är mycket djärvare och modigare." I vilket fall som helst så är det någon som känner till det armeniska höglandet och dess berg så är det en person som har bevittnat retireringen av 10 000 personer då de har vid slutet av sin marsch skrikit "Thalatha, thalatha!" (Hav, hav!)
Armenierna var med största sannolikhet tvungna att förse den persiske kungen med sina egna soldater. Det är just på grund av detta som Herodotos nämner närvaron av speciella armeniska förband bland kung Xerxes arméer, då hans armé passerade Dardanellerna under Medikien-krigen. Även vid Alexander den stores anfall mot Persien skickade armenierna, enligt 100-talets romerska historikern Quinte-Curce, 40 000 armeniska infanterisoldater och 7 000 ryttare till Darius III:s assistans 13 Även i Darius III:s avgörande slag mot Alexander, vid Gokamel, utgjorde det armeniska kavalleriet den persiska arméns högra flank. 14
Armenien var också den enda nation under persiskt styre från vilken perserna utnämnde befälhavare till sina egna styrkor. I verkligheten var det så att även om perserna använde de andra folken under sitt styre som soldater, så valde de aldrig några befälhavare bland dessa och denna poster gick uteslutande till meder och perser. Men Gray and Cary skriver att bland de åtta främsta befälhavare som Darius nämnde i Bisutun fanns en armenier. 15
Ur ekonomisk synvinkel kan man påpeka att Persiens shah-n-shaher la stor vikt hos upprätthållandet och underhållet av vattensystemen i deras erövrade områden. Tydligen var denna uppgift en av satraper huvudsysslor, eftersom de olika satrapernas ekonomiska möjligheter och storleken på de skatter och avgifter som de var skyldiga att betala till Persiens kung var direkt relaterade med möjligheter för bevattning i respektive område. 16 I detta avseende visade akeminiderna att de, jämfört med de andra erövrarna av det armeniska höglandet och i synnerhet jämfört med turanierna, är betydligt mer affärsmässiga. Precis som Kevork Aslan har påpekat så var dessa två sekler under persernas styre var en period av utveckling och social välfärd för armenierna. 17
Om den skatt som Armenien måste betala till Persien skriver Herodotos det följande: "Armenien som var den trettonde satrapen måste betala 50 talan 18 årligen, plus materiella avgifter och dessa materiella avgifter var i Armeniens fall, som var skickliga djuruppfödare, handlade i huvudsak om hästar. Strabon nämner 20 000 fölar som Armenien måste årligen betala till Persien." 19
Befolkningen i Armenien, vilka var arvtagare till Urartu-civilisationens seder och vanor, var ytterst kompetenta och kunniga i sina produktionsområden, om vilket Herodotos skriver det följande om deras artificiella produkter: "Jag vill berätta om en annan häpnadsväckande sak och det är båtar som de använder för att åka till Babylon, båtar som är runda i sin form och gjorda av skinn. Dessa båtar tillverkas av den del av Armenien som gränsar till norra Assyrien, och de tillverkas av trästomme som övertäcks med skinn." 20
Alexander den store
Under 300-talet f. Kr. blev persiska riket allt svagare på grund av åtskilliga krig mot Grekland. I detta läge kunde landet inte stå emot Alexanders enorma armé och upplöstes då Darius III mördades 331 f. Kr.
Alexanders härtåg innebar två saker för Armenien: 1) att Armenien direkt eller indirekt återfick sin självständighet 2) Armenien kom i direkt kontakt med Grekland och den hellenistiska civilisationen.
Grunderna för den hellenistiska civilisationen var helt skilda från de civilisationer som fanns i öst, så som Kaldén, Egypten och Persien. Grekerna hade till skillnad från östliga folk befriat sig från tanken om att staten bör grundas på religiösa grunder och hade börjat forma sin civilisation på tankens och förnuftets grund 21.
Första självstyret (322-215 f. Kr.)
I motsats till gamla teorier som påstod att Armenien hamnade under makedoniskt styre, mellan 330-315 f. Kr., är historiker nu ense om att Armenien, dels på grund av dess unika geografiska läge och dels folkets hårda motstånd aldrig blev erövrat av den makedoniska armén.
W. Tarn skriver: "Alexander den store utsåg Mithrinés som Armeniens satrap och skickade honom dit, men landet erövrades aldrig". 24 Längre fram skriver han: "Alexanders efterträdare kom snabbt underfund med att ge upp hoppet om att ha en satrap i Armenien, då landet redan hade blivit självständigt och styrdes av en ny dynasti som hade grundats av Orontés, Darius III:s förre satrap i Armenien". 26 Faktum är att Alexander aldrig hann koncentrera sina krafter mot Armenien och dog kort efter att ha besegrat Persien. Hans efterträdare hade varken Alexanders handlingskraft eller behärskade hans färdighet i krigföring. Dessutom hade de fullt upp med att dela Alexanders imperium mellan sig själva.
|
