Därmed ser vi att de grundlösa ryktena om att armenierna skulle ha splittras på grund av interna konflikter och att de inte var kapabla till att ha en egen regering eller att kunna styra ett land är precis de frågor som man hittar hos alla andra folk i främre Orienten, och ingenting annat än resultatet av deras rådande situation. 67 Och dessutom så har samma frågor inte hindrat folken på Balkan från att skapa sin regeringar, regeringar som senare visade sig vara mer bastanta och kreativa än själva ottomanska imperiet och ännu en gång bevisades greve Andrasys, den store ungerska politikerns, påstående att "varje bit jord som tas ifrån ottomanska imperiet hamnar hos civilisationen".
Det är sant att man kan tycka att folken på Balkan är för nationalistiska, men precis som en expert på östeuropeiska frågor har påpekat: "Nationalismen hos folken på Balkan (något som stämmer även om folken i Kaukasus) har intensifierats och förstorats under deras kamp mot förtrycket från turkarnas styre. En folklig känsla har alltid varit vid liv i kampen mot våld och förtryck, och har egentligen varit den enda faktorn som hindrat den översittande herrefolket från att tvinga folken att byta religion och nationalitet för att på så vis integreras i herrefolken." 69
De uppoffringar som dessa nationer har tvingats till på vägen mot sin självständighet och frihet har, även om de inte nådde upp till magnituden hos det Armeniska Folkmordet, varit stora. T.ex. offrade 300 000 greker sina liv under sin kamp mellan 1821-1828 för upprätthållandet av ett litet land vars totala befolkning uppgick till 700 000.
Historien och folken på Balkan lär oss även en annan viktig sak, nämligen det att även om deras frihet från turkarna förverkligades genom deras vilja och uppoffringar, så skulle den inte ha uppnåtts om det inte vore för de europeiska stormakternas väpnade ingripande, bl.a. Rysslands. Bulgariens uppror 1876 är i synnerhet ett bevis för detta påstående. Detta uppror slogs ned brutalt av turkarna under loppet av ett par dagar tack vare ett förkrossande övertag hos den organiserade turkiska armén, och bulgarernas frihet förverkligades inte förrän ryska arméns segrar under åren 1877-1878. 70
Dessutom finns det stora likheter mellan Bulgariens och Armeniens frihetskamp och det mest på grund av de många likheter som fanns mellan de bulgariska och armeniska bönderna som vi redan har beskrivit vid flera tillfällen. 71
Dessa två folk hade det egentligen mycket sämre ställt än serber, greker och rumäner. Detta eftersom deras länder befann sig vid var sin ända av det ottomanska imperiet och i en oåtkomlig plats, bulgarerna i ett område bredvid Konstantinopel och armenierna i den östliga delen av imperiets asiatiska del. Turkarna var beslutna att till varje pris förhindra skapandet av ett självständigt Bulgarien då en sådan stat innebar att det ottomanska imperiet förlorade stora delar av sitt territorium i Europa, och dessutom så skulle det självständiga Bulgarien utgöra ett direkt hot mot deras huvudstad. På samma sätt ville turkarna till varje pris förhindra att Armenien skulle följa folken på Balkan då detta skulle innebära stora territoriella förluster i den asiatiska delen 72 och detta var ett område som turkarna ville koncentrera sig på för att kompensera förlusterna i Europa.
|
|
|
