Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 220 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
De viktigaste punkterna i San Stefano-avtalet, vars innehåll dikterades av Ryssland och undertecknades av både parter den 3 mars 1878, var samma punkter som resulterade i Bulgariens självständighet som då även omfattade Makedonien. 11 Och vad det gäller asiatiska delen av det ottomanska imperiet så fick Ryssland, enligt avtalet, provinserna Kars, Ardahan, Batum och Bayazid. I gengälld skulle Ryssland dra tillbaka sina trupper från Erzurum men på armeniernas insistering tillade man paragraf 16 som skulle resultera i reformer inom de armeniska provinserna. Paragraf 16 löd enligt följande: "Då evakueringen av Armenien, som ryska soldater ockuperar och måste återlämnas till ottomanska riket, kan skapa konflikter i dess provinser och skapa svårigheter vilka kan skada de två länders relationer försäkrar Höga portenen att omedelbart skapa administrativa självstyren i dessa armeniska provinser och överlåta styret åt dem och försäkra trygghet för deras liv och egendom mot kurder och cherkeser."

På önskemål från de ottomanska representanterna, vilka nu var säkra på den ryska regeringens planer 12 och samtidigt stöddes av Englands regering, gick storhertig Nikolaj, chef för den ryska delegationen under fredsförhandlingarna, med på att införa ändringar i paragraf 16 så att istället för ordet "självstyre" skulle orden "reformer och förbättringar" användas. 13 Men inte heller denna ändring passade Englands policy, då dess regering var rädd för att Ryssland skulle utnyttja denna paragraf för att inte evakuera Västarmeniens provinser som de ockuperade 14. Eftersom denna paragraf förutspådde att de aktuella reformerna måste genomföras innan Ryssland drog tillbaka sina trupper då deras närvaro var det enda garantin för att dessa reformer skulle förverkligas. Därför bestämde sig den engelska regeringen för att ändra denna paragraf och formulera om den så att den ryska evakueringen skulle ske omedelbart och innan genomförandet av dessa reformer.

Som vi vet så genomförde man aldrig San Stefano-avtalet då Englands premiärminister Disraeli, som till vilket pris som helst ville förhindra den ottomanska regeringens försvagning på grund av genomförandet av detta avtal (i synnerhet punkterna om skapandet av ett självständigt Bulgarien), lyckades tvinga ryssarna att bortse från detta avtal och hålla kongressen i Berlin för att formulera ett nytt avtal.

Under tiden mellan undertecknandet av San Stefano-avtalet och öppnandet av Berlin-kongressen gick Englands policy, som styrdes av Disraeli, ut på att styra världssituationen till sin fördel. Denna politik tvingade Ryssland att nöja sig med Batum, Ardahan, och Kars och bortse från Alashkert och Bayazid där majoriteten av den armeniska befolkningen hade utplånats. 15

Det som pågick i verkligheten var det att Disraeli höll på att skriva ett hemligt avtal med det ottomanska imperiet vilket undertecknandes den 14 juni 1878 på Cypern, ett avtal enligt vilket England gav sitt löfte om att tvinga tillbaka Ryssland ut ur Västarmeniens provinser vilka de ockuperade innan genomförandet av de utlovade reformerna. I gengäld lovade sultanen, enligt samma avtal, att "utföra nödvändiga reformer för förbättring av det administrativa styret och skyddandet av kristna invånare och andra minoriteter under Höga portens styre, vilka lever i de berörda provinserna, åtgärder som de två regeringarna (brittiska och ottomanska) skulle senare sätta stopp för..." 16

Som tack för detta avtal och den tjänst som de utförde fick England ön Cypern av det ottomanska imperiet. 17