Rohrbach skriver: "Den store kartagiske ledaren som flydde undan romarnas vrede och hämnd blev tvungen att lämna sitt hemland, byggde denna stad för en asiatisk kung. Han gjorde det som en tacksamhetsgest för den gästvänlighet som den armeniska kungen hade visat och i hopp att kunna hitta en ny framtida motståndare mot romarriket". 52
Artashes I, regerade mellan 190 och 159 f. Kr. och efterträddes av Artavazd I (159-149 f. Kr.), Tigran I (149-123 f. Kr.) och Artavazd II (123-94 f. Kr.).
Artavazd I var, precis som sina föregångare, en stor byggare. Dessutom var han en temperamentsfull och hårdför person, vilket ådrog sig de andra adelsfamiljers avund och hat och detta till det mesta på grund av att han tvingade dem att respektera den allmänna ordningen och landets gällande lagar. Man påstår att han mördades. Tigran I var istället en kung som var förtjust i jakt och arrangeringen av stora fester.
Dessa kungars regeringstid i Armenien innebar en period av utveckling, framsteg och förstärkning. Dessa kungar tvingades att utkämpa en rad återkommande krig, främst mot seleukiderna och sedan mot arsaciderna, vilka hade sedan år 140 f. Kr. fått fotfäste i södra Armenien. Dessa kungar klarade lasten av krigen på ett utmärkt sätt och lyckades bibehålla landets självständighet.
Strabon som skriver att perioden för regeringstiden hos Artashes I kännetecknades av krig påpekar också att Armenien hölls under hela denna period under Roms uppsikt, eftersom Rom som förde en realistisk policy tog aldrig en fientlig ställning mot grundaren av Armeniens kungliga dynasti då denne hade gett skydd åt Hannibal, Roms ärkefiende, utan till om med verkade för förstärkandet av detta land, vilket skulle tjäna som en motvikt till seleukidernas kungar i Syrien.
De kungar som satt på Armeniens tron under de två första seklerna innan Kristi födelse, var de verkliga skaparna av Armenien. Dessa försvarade det nya regeringssystemet mot grannarnas invasioner och la grunden för skapandet av en homogen, mäktig och framgångsrik regering. Det var just dessa kungar som banade väg för Tigran II och la grunden till det kommande stora kungadömet.
|
|
|
