Uppkomsten och publikationen av armeniska skrifter
Bland kännetecknen för denna period var även uppkomsten av armeniska skrifter som inte bara har varit en avgörande faktor i kommunikationen utan även spelat rollen som ett viktigt utbildningsverktyg. 142
De första armeniskspråkiga tidningarna under 1800-talet publicerades av armeniska flyktingar i Indien. 143 Sedan kom tidsskriften som mkhitaristerna publicerade i Venedig och en till vid namn "Ditak Bouzandian" (Bysantinska observatören) i Konstantinopel. Den senare tidningen, som började publiceras 1812, var den första armeniska tidning som trycktes i Turkiet.
Den första viktiga armeniska tidningen som publicerades dagligen hette Arshalouys (Gryningen) och gavs ut 1840 av Ghoukas (Lukas) Baltazar i Izmir, en plats där dess armeniska flyktingar med sin framåtanda och vilja för framsteg och utveckling var före alla andra. Denna tidning hade en otrolig upplaga och dess abonnenter fanns inte bara bland ottomanska imperiets armenier utan även bland östarmenierna och Indiens armenier.
Sedan, mellan 1840 och 1866, ser vi grundandet av 14 olika armeniska tidningar i Konstantinopel bland vilka vi kan nämna tidningen Masis. Denna tidning gavs ut av en person vid namn Utudjian och Basmadjian har, med avseende på organisationen och kvalitén hos dess artiklar, kallat den för "Den armeniska eran". Tidningen Masis hade förvandlats till en riktig armenisk institution som under flera decennier skänkte liv åt den armeniska intellektuella sfären i Konstantinopel och dess redaktör, Utudjian, var en mästare som utbildade en hel generation av armeniska journalister. 149 Bland Konstantinopels andra armeniska tidningar kan vi nämna Guittar vilken lästes av unga armenier. Senare, cirka år 1885, förvandlade A. Arpiarian tidningen Hayrenik (Fosterland) till ett organ för tankarna hos Konstantinopels armenier. Denne store skapare lyckades uppmuntra en ny generation av armeniska intellektuella bland vilka vi kan nämna personer som Shant, Levon Pashalian och Arshak Tchobanian. Även flera andra tidskrifter och månadstidningar grundades i Konstantinopel.
Dock var de allra viktigaste tidskrifterna två tidskrifterna två månadstidningar som hette Vaspourakans örn och Tarons örn vilka båda startades av den framtida katolikosen Khrimian Hayrik, samma Hayrik (fader) som var vägvisare för det armeniska folkets tankar och vägen mot dess återuppståndelse. Dessa två tidskrifter, vilka publicerades i själva Armenien (i Varag i närheten av Van respektive i Sourp Karapet i närheten av Moush ), hade en enorm påverkan på den armeniska nationen.
Khrimian Hayrik har uppfostrat en hel generation av kunniga författare bland vilka man bör nämna biskop Servandiants och den store författaren Raffi.
I Transkaukasien grundades den första tidningen på armeniska år 1846 och hette Kaukasus. Efter den kom tidningarna Ararat (1850) och sedan Armeniens honungsbi (1858) ut. Dessutom bör man speciellt nämna den kända tidskriften Husisapayl (Norrsken) som var språkrör för Stepanos Nazarians tankar och även tidskriften Pordz (Prov) under ledning av Hovannesian som lyckades få sin skrift att bli en sorts armenisk "Revue des Deux Mondes".
Dock, bland alla dessa tidningar som publicerades i Tbilisi, de östarmeniska intellektuellas huvudstad, var det tidningen Mshak (Arbete) under ledning av Grigor Artzrouni som var den viktigaste. Grigor Artzrouni, som hade lysande studieresultat från Ryssland, Tyskland och Schweiz bakom sig, grundade denna tidning vilken var det viktiga medlet för publiceringen av det armeniska folkets tankar. Denna tidning har Sarkissian, med hänsyn till dess utformning, storlek och frihetstankar, jämfört med dåtidens Manchester Guardian. 161 Artzrouni, som samtidigt angrep de religiösa och den armeniska överklassen, förvandlade sin tidning till ett viktigt organ för det armeniska folkets tankar om utveckling och frigörelse. Han samlade värdefulla medarbetare som Raffi och dramaförfattaren Soundoukian runt sig.
Och till sist bör vi nämna mkhitaristernas månatliga skrifter som var väldigt värdefulla, bl.a. tidskriften Bazmavep vilken publicerades i Venedig och Handes Amsorya som fr.o.m. 1887 publicerades i Wien.
|
|
|
