Katolikos Khrimian Hayrik försökte att få audiens hos tsar Nikolaj II men Pleve avfärdade hans ansökan med vrede. 42
Dessa åtgärder väckte en allmän vrede och en fientlighet hos den armeniska nationen och i de flesta armeniska byarna gjorde den armeniska bönderna väpnat motstånd mot inkräktningarna mot deras helgedom. 43 Ryska poliser och soldater ingrep och på flera håll t.o.m. dödades människor. I Etchmiadzin omringade ryska soldater den armeniska katolikosens tusenåriga säte och krävde nyckeln till katedralen och dess skatter och när Khrimian Hayrik vägrade slog man sönder porten och gick in med våld. 44
Ett av resultaten av dessa åtgärder och bemötanden var skapandet av en nationell rörelse bland den armeniska borgarklassen som i idrottssammanhang och skolor hade nått höga höjder och sakta men höll på att säkert förryskas och deras språkbruk höll på att skifta från armeniska till ryska. Hade man fortsatt i samma milda takt hade man från den ryska sidan nått sina mål. Det var dessa extrema åtgärder och förtryckspolicyn från den ryska byråkratiska polisregeringen som blåste en frisk vind på dessa armeniska kretsar och väckte upp dem från förtrollningen, en reaktion vars resultat var återgången till ett nationellt tänkande och anda och till sitt modersmål. 45
Det blev uppenbart för alla armenier att det enda hoppfulla, eller snarare det enda möjliga, framtidsscenariot var tsarregeringens fall och en omvandling av imperiet till en stor union eller konfederation av olika folk där varje folk har självstyre och möjligheter till utveckling av sina egna särdrag. 46 År 1892 deklarerades följande mål under dashnak-partiets första partistämma: "Politisk och ekonomisk frihet åt Västarmenien". Vid partiets fjärde stämma år 1907 utvidgades detta mål, som en följd av händelserna som vi har beskrivit, och partiet krävde därmed Västarmeniens självstyre inom ottomanska imperiets ramar och Östarmeniens självstyre inom ramarna för ett federativt Ryssland. Och till slut, under partiets nionde stämma år 1909 i Jerevan ersattes dessa två av ett mål: "Ett förenat och självständigt Armenien".
Aktörerna i den armeniska revolutionära rörelsen, vars viktigaste representant var dashnak-partiet, ställde sig vid kyrkan sida under dessa händelser och gjorde väpnat motstånd mot den tsarryska regeringens övergrepp. 47 Denna Trots avståndstagande från religionen, offrade revolutionärer sina liv framför kyrkorna i försvarandet av dessa heliga platser mot regeringens tjänstemän.
Parallellt med motståndet mot den armeniska kyrkan, fortsatte den tsarryska regeringen också att trakassera katolikerna som utgjorde majoriteten av polacker, litauer och även en del av armeniska församlingar i Transkaukasien. 48
Precis som Müller Simonis påminner så hade Armenien, för det tsarryska imperiet, blivit ett nytt Polen som kunde kallas för det södra Polen. 49
|
|
|
