Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 18 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Första kriget mellan Lucullus och Armenien 69 f. Kr.

Strax efter att ha fått Tigrans svar började Lucullus att förbereda sin armé, vilket tog honom hela vintern 70-69. Å andra sidan verkade armenierna inte bry sig mycket om denna upprustning. Ett skäl kan vara de särdrag som var kännetecknande för stora östliga ledare: självsäkerhet och stolthet. Tigran tänkte antagligen: "De skulle aldrig våga." Eller kanske var han underrättad om senatens tvivel och delade mening angående ett krig och trodde aldrig att en general skulle agera på egen hand utan senatens godkännande.

Lucullus hade fem legioner under sitt befäl vilka var stationerade i Mindre Asien. Man räknar med att varje legion bestod av cirka 6 000 soldater, men antalet hade reducerats kraftigt efter kriget mot Pontos och nu bestod var och en av dessa legioner av cirka 3 000 man.

Lucullus lämnade kvar en legion i Pontos för att kunna återställa lag och ordning i området och tillsammans med resten av sin armé började han, under våren 69, marschera mot staden Melitene. Under marschen lär han ha hållit en 'Napoleonisk' proklamation, där han lär ha sagt: "Tigran, konungarnas konung, herre över Syrien och Palestina... Han dödar efterträdarna till Seleukidernas kungar och tar deras kvinnor och flickor som slavar 52".

Floden Eufrat som rann på östra sidan av Melitene utgjorde Armeniens gräns. Bakom Taurus-bergens högland fanns ett svårforcerat passage. Om armenierna hade tagit ställning där skulle det ha försvårat anfallarnas frammarsch betydligt. Utan att deklarera krig gick Lucullus över höglandet och passerade Taurus-bergen innan armenierna hann ta ställning där och kom fram till Arghana och därefter fortsatte han till Tigris delta (dagens Diyarbakir) och omringade Tigrans huvudstad Tigranakert.

Lucullus hade lyckats med en förvånansvärd framfart att med sin armé tillryggalägga cirka 25 km per dag, något som var en väldigt hög fart för den tiden.

Tigran var helt överraskad av denna början på kriget och den snabba förflyttningen som han med all rätt kunde kalla för en "förrädisk attack". Han skickade en armé på 3 000 ryttare under ledning av Mithrobarzan för att möta fienden, men Lucullus hade förutsett ett liknande drag och hade förberett sig så armeniernas armé besegrades av romarnas ryttare som leddes av Sextillius.

Efter att ha hört nyheten om nederlaget lämnade Tigran sin huvudstad och överlämnade dess försvar till en av sina generaler vid namn Mancéos, medan han själv skyndade sig, via dalen Shouh-su 55, till Moush för att samla sina styrkor och befria Tigranakert. Han tillkallade sina arabiska styrkor och dessa, under ledning av Armeniens utsedde regent I Syrien, Magadates, började marschera mot Armenien. Dock lyckades Lucullus med hjälp av sin general, Sextillius, att stänga vägen för dessa arabiska styrkor och dessa led en stor förlust vid Amida (dagens Diyarbakir) och skingrades, utan att överhuvudtaget kunna assistera de armeniska styrkorna. 60

Tigran hade lämnat sina fruar och alla sina tillgångar i Tigranakert. Lucullus lyckades inta Tigranakerts kringliggande byar men kungliga palatset som låg i centrala huvudstaden kunde tack vare sina höga murar och tappra försvarare klara sig.