Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 499 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Armeniens premiärminister, Robert Kocharian, motsatte sig offentligt det föreslagna "steg för steg"-närmandet och klargjorde också att han inte höll med presidenten om att konflikten var huvudskälet till Armeniens ekonomiska problem. 196

Överläggningar mellan oppositionen, försvarsministern och premiärministern följdes av krav på presidentens avgång, krav som ställdes av Vazgen Manoukian, ordförande för den Nationella demokratiska unionen och Levon Ter-Petrosians motkandidat i det senaste valet, så väl som av Dashnaktsoutyoun och den förre nationella säkerhetsrådgivaren Davit Shahnazarian. Den politiska krisen intensifierades när medierapporter påstod att en rad nyligen begångna terroristaktioner mot regeringsmedlemmar hade iscensatts av det styrande partiet. Dessa aktioner var ämnade att skapa en atmosfär av politisk kris så att presidenten kunde smutskasta regeringen och avskeda den. Detta följdes av Sirdaghians avskedsansökan från posten som Jerevans borgmästare liksom Alexander Arzoumanians avskedsansökan som utrikesminister. Den 2 februari meddelade Arsen Ararktsian upplösningen av ledamotsgruppen "Sociala situationen". Hela gruppen, så väl som 27 ledamöter från Republik-fraktionen och en betydande del av Reformgruppen, anslöt sig till Jerkrapah-blocket. Som resultat blev det sistnämnda den största parlamentariska gruppen, med 69 ledamöter mot Republiks 56. 199 Alla mäktiga ministrar, förutom en, hade lämnat Republik-blocket. Presidenten hade inget annat val än att avgå.

Den 4 februari 1998 höll Levon Ter-Petrosian, det nya självständiga Armeniens första president, sitt avskedstal till nationen: "De välkända maktorganen kräver min avgång. Med tanke på att fullföljandet av presidentens konstitutionella auktoriteter under de rådande omständigheterna är lika med risken att destabilisera landet, har jag valt att lämna in min avskedsansökan. Jag avstår ifrån all kommentering eller bedömning av situationen för att inte förvärra den. Jag tror bara att det är nödvändigt att påpeka att spekulationerna över Artsakhs [Nagorno Karabakhs] problem enbart var ett skäl till maktkrisen. Problemet är mycket djupare och är sammanknutet med fundamentala principer om staten och alternativet mellan fred och krig. Tiden kommer att visa vem som gjorde vad för Artsakh och vem som verkligen sålde ut det. Inget speciellt har hänt. Det är helt enkelt så att freds- och anständighetspartiet har förlorat." 200

I och med Levon Ter-Petrosians avgång tog premiärministern,Robert Kocharian (Nagorno Karabakhs förre president innan han utnämndes till Armeniens premiärminister) över presidentens befogenheter och man utlyste nyval.Robert Kocharian valdes den 30 mars 1998 till Armeniens andra president. Nästan omedelbart började den nya regeringen att inta en hårdare ställning i Karabakh-konflikten.

Medan Ter-Petrosian hade sammanlänkat Armeniens framtida stabilitet och ekonomiska utveckling med uppgörelsen om Karabakh-konflikten, trodde Kocharian att Armenien kunde utvecklas politiskt och ekonomiskt utan att ge upp någonting som helst i Karabakh-frågan. Hans administration inriktade sina krafter på bekämpandet av korruption i Armenien, vilket han menade att den förra regimen hade misslyckats med. Istället för att sträva efter en förbättring av relationerna med Turkiet, förlitade sig Kocharian mer på den armeniska diasporan och för första gången sedan folkmordet restes frågan om erkännandet av folkmordet från FN:s talarstol.