Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 502 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Dock måste man medge att Turkiets allra största beskyddare i denna fråga är USA:s administration. Turkiet, en NATO medlem, har länge varit västalliansens första försvarspost mot Sovjetunionen. Med kalla krigets slut trodde många att Turkiet skulle förlora sin tidigare status hos USA. Men efter Gulfkriget, terroraktionerna den 11 september 2001, invasionen av Afghanistan och sedan kriget mot Irak, har Turkiet återigen visat sig vara en viktig allierad för USA. Till detta måste man addera de miljardkontrakt som Turkiet har med vapenindustrin i USA.

Det Armeniska Folkmordet var mer eller mindre ett tabubelagt ämne under hela det kalla kriget. Inget land i väst ville på något sätt hamna på ond fot med Turkiet. Men vid slutet av 1990-talet, med stöd frånRobert Kocharians administration i Jerevan, började den armeniska diasporan att återigen intensifiera propageringen för ett internationellt erkännande av det Armeniska Folkmordet. Men faktum var att, trots alla dessa skäl för att skydda Turkiet med alla möjliga medel i denna fråga, hade de politiska makterna i Väst börjat omvärdera sina värderingar om Turkiet och sin ställning i denna fråga. Plötsligt började allt fler länder runt om i världen, och i synnerhet inom Europa, att diskutera det Armeniska Folkmordet och lägga fram motioner för ett officiellt erkännande från sitt respektive land. Detta var inte något somAnkara gladde sig över, och speciellt inte just då man försökte övertyga det europeiska samfundet om landets kvalifikation som en EU-kandidat.

Den 26 mars 1998 erkände och fördömde den belgiska senaten det Armeniska Folkmordet och uppmanade officiellt Turkiet att erkänna folkmordet. Den 24 april 1998, på minnesdagen för folkmordet, publicerade Europarådet en deklaration (nr. 275), i vilken de undertecknande medlemmarna förklarade

"1) Den 24 april 1915 som starten på genomförandet av planen för utrotningen av armenierna som levde i det ottomanska imperiet.

2) Idag högtidlighåller vi årsdagen av det som har kallats för 1900-talets första Folkmord och vi saluterar minnet för de armeniska offren för detta brott mot mänskligheten." 9

Kort efter, den 28 maj 1998 erkändes folkmordet av den franska Nationella församlingen. Den svenska riksdagen (indirekt via betänkande i utrikesutskottet) erkände och fördömde det Armeniska Folkmordet den 29 mars 2000 (1999/2000UU11). 10 Samma år, den 7 november, fördömdes det Armeniska Folkmordet av den franska senaten, landets högsta instans. Åtta dagar efter det franska fördömandet, den 15 november, deklarerade det Europeiska parlamentet en resolution (C5-0036/2000) angående rapporten om Turkiets framsteg i sin väg mot ett medlemskap i EU. Följande punkter hade införts i resolutionen:

"10) Kallar, därför, på den turkiska regeringen och den turkiska Stora nationella församlingen att ge friskt stöd åt den armeniska minoriteten, som en viktig del av det turkiska samhället, i synnerhet genom ett officiellt erkännande av folkmordet vilket denna minoritet led av innan etableringen av den moderna turkiska staten.

21) Kallar på den turkiska regeringen att starta en dialog med Armenien för att i synnerhet återetablera normala diplomatiska och handelsrelationer mellan dessa två länder och lyftandet av den pågående blockaden". 11

Turkiet svarade omedelbart via den dåvarande turkiske premiärministerns varning om att liknande resolutioner skulle leda till sämre relationer mellan Turkiet och EU.
Det största genombrottet kom dock något senare. President Jacques Chirac, en av de personer som i åratal hade undvikit frågan om det Armeniska Folkmordet, gav efter för det politiska trycket i Frankrike och signerade den 29 januari 2001 en lag som betraktade de armeniska massakrerna som ett folkmord. I och med denna lag blev det Armeniska Folkmordet likvärdigt som t.ex. den judiska utrotningen och därmed blev även dess förnekande i Frankrike straffbart. 12