Den 27 februari flög USA:s vice utrikesminister, Strobe Talbott, till Jerevan och hade ett långt möte med Sarkisian och Kocharian. Vad som sades i det mötet har inte offentligtgjorts och mötet har i sig lett till många spekulationer. Men knappt en timme efter att Talbotts plan lyfte mot Moskva, stormade fem beväpnade män det armeniska parlamentet och mördade brutalt Vazgen Sarkisian, Karen Demirchian och sex andra ledamöter varav en minister.
Dådet förlamade Armenien och skapade ett maktvakuum då de två mäktigaste politiska personligheterna i Armenien hade mördats. Gärningsmännen gav upp efter några timmars förhandlingar och fängslades i väntan på rättegång. De hävdade att de hade begått dådet för att befria Armenien från korruption, men de riktiga motiven är alltjämt dolda. Spekulationerna är många och en del menar att USA skulle ha haft en roll i detta då duon Sarkisian och Demirchian var Rysslandsvänliga. Men argumentationen är lika stark mot ett sådant påstående då man menar att USA hade allt att tjäna på en snabb uppgörelse om Karabakh-frågan och uppenbarligen var väldigt optimistiskt om den senaste tidens framsteg. Dessa menar istället att Ryssland kunde ha haft ett finger i detta då man ogillade Armeniens närmande mot USA och en uppgörelse i Karabakh-frågan som skulle innebära att den Kaspiska oljan kunde ledas mot Väst utan Rysslands kontroll över den. 20
Blodbadet resulterade i några viktiga efterverkningar: det lämnade Kocharian som den obestridde ledaren och mäktigaste personen i Armenien, medan koalitionen Sarkisian-Demirchian skapade en balans som verkade fungera. Det gjorde alla eventuella uppgörelser omöjliga under det kommande OSCE toppmötet, som hölls 18-19 november 1999. Och kanske viktigast av allt innebar det slutet på den, tillsynes, lyckade nyligen påbörjade kampen mot korruptionen och uppbyggandet av landet som Sarkisians regering hade påbörjat.
I ett försök att skapa stabilitet i landet utnämnde Kocharian Sarkisians bror, #P, Sarkisian, Aram#Aram Sarkisian, till ny premiärminister. Detta val var resultatet av påtryckningar från Demirchian-Sarkisians gemensamma "Föreningsalliansen" och Kocharian tvingades mer eller mindre att ge efter för dessa påtryckningar. Aram Sarkisian, direktör för en cementfabrik i utkanten av Jerevan, var till skillnad från sin bror en oerfaren politiker. De flesta var överens om att denna lösning var en "övergångsregering" som skulle tjäna som en provisorisk lösning fram till dess landets politiska oro hade lagt sig.
När Aram Sarkisian visade sig vara ovillig att lämna ifrån sig makten avskedade Kocharian honom den 2 maj 2000 och utnämnde Andranik Markarian till ny premiärminister. Denna nya konstellation visade sig vara en stabil lösning.
Året därpå, 2001, var ett signifikant år för Armenian. Landet firade 1700 års jubileum för antagandet av Kristendomen som statlig religion vilket gör Armenien till världens första kristna stat. Samma år, den 25 januari, upptogs Armenien (tillsammans med Azerbajdzjan) som fullvärdig medlem i Europarådet.
Sedan 1994 hade man börjat skissa på en oljeledning som skulle frakta den Kaspiska oljan till Medelhavet. Men Azerbajdzjan vägrade att godkänna den kortaste vägen som då skulle passera genom Armenien. Enligt Azerbajdzjan skulle man hellre välja en dyrare lösning än att låta Armenien få en del av kakan. Trots oenighet huruvida den föreslagna lösningen kunde vara lönsam eller inte, valde man till sist (den 1 augusti 2002) rutten Baku-Tbilisi-Ceyhan, där ledningen skulle dras runt Armenien (en längre sträcka på 210 km och en merkostnad på minst en halv miljard USD). 21
|
|
|
