Men trots att blockaden från Turkiet och Azerbajdzjan fortsatte och Armenien exkluderades från liknande regionala samarbeten, så var tillväxtsfaktorn i Armenien en av de högsta bland de forna sovjetstaterna. De ekonomiska anpassningsplanerna verkade gå rätt riktning, även om i en mycket sparsam takt. Armenien valdes den 5 februari 2003 till fullvärdig medlem i Världshandelsorganisationen (WTO), ett steg som var tänkt att öppna nya möjligheter för Armeniens ekonomi. Men landet plågades fortfarande av en relativt hög arbetslöshet och större delen av ekonomin försvann fortfarande i det svarta hål som benämns som "skuggekonomi". Vanorna från sovjettiden levde vidare, och korruptionen fortsatte att vara ett av de största hinder som plågade landet. Karabakh-frågan var fortfarande olöst, och man förväntade inte några genombrott innan de kommande allmänna valen under 2003 var klara i respektive land (Armenien höll president- och parlamentsval under våren, medan Azerbajdzjan skulle hålla sina val på hösten).
I Armenien kandiderade Kocharian för en andra omgång och oppositionen ställde upp med Karen Demirchians son, Stepan Demirchian, en relativt oerfaren politiker. Detta val av motkandidat verkade tillsynes vara mer av sentimentala skäl än hans politiska duglighet. Majoriteten av de personer som under valrörelsen deltog i intervjuer och undersökningar och svarade att de skulle rösta på Demirchian baserade sitt beslut på det faktum att Stepan var Karen Demirchians son och att "äpplet inte skulle falla långt från trädet". Även om majoriteten förutsåg utgången så väntade de flesta spänt på utgången av valet.
Dock lyckades ingen av kandidaterna att erhålla en absolut majoritet och man utlyste en andra omgång, vilken skulle äga rum den 5 mars 2003. Kocharian kom ut segrande från den andra ronden. Oppositionen anklagade Kocharian för valfusk och påstod att Demirchian hade vunnit valet. De internationella observatörerna, cirka 200 personer från organisationerna OSCE och PACE, vilka hade bevakat valet presenterade en rapport till det Europeiska parlamentet i vilket man påpekade att trots att valet hade varit rätt lugnt och välorganiserat så förekom det allvarliga lagbrott i valprocessen och manade till en rättvisare valprocess i de påföljande parlamentsvalen.
Kocharian lyckades bibehålla makten och hans regering förblev också så gott som intakt och utan några större förändringar. Även om att ett maktskifte knappast skulle leda till större politiska förändringar så skulle det ändå sätta sina spår i den inhemska så väl som den utländska policyn.
|
|
|
