Tirdat I och general Corbulon, detta krigs två huvudfigurer, gick med på att träffas och kunde sitta i förhandlingar i närheten av Rhandia, där man kom överens om följande punkter: Rom erkände Tirdat I som Armeniens konung och Tirdat skulle lyda Rom.
Samtidigt kom man överens om att Tirdat skulle överlåta sina kungliga tecken till Nero och i en symbolisk gest få dem tillbaka av Nero personligen och ingen annan. 43 De två stora motståndarna, Tirdat och Corbulon, som dittills hade legat i krig med varandra avslutade sina förhandlingar och omfamnade varandra.
Nero godkände dessa villkor och utöver det såsom alla andra länder som var under Roms inflytande lyckönskade han Armenien. Till synes förstärktes hans starka fantasi om de historier man hade berättat om detta bergsland i öster med dess rikedomar under Tirdats personliga besök.
Tacitus och Plinius (Gajus Plinius Caecilius Secundus), två romerska historiker, har återgett Tirdats besök i Rom. Nero, som var en mästare i manipulering av massorna, utnyttjade denna stund till dess yttersta. Vistelsen av Armeniens konung i Rom blev ett ypperligt tillfälle att arrangera stora fester, något som majoriteten av senaten hade röstat för. Stora skådespel arrangerades under vilka Tirdat blev väldigt imponerade av romarnas kroppsliga styrka, där man bland annat såg ryttare som kunde kasta spjut mot tjurar så att spjutet genomborrade kreaturens kropp. I anslutning till dessa fester lät Nero förgylla Pompejus tempel.
Men den allra största och viktigaste av dessa fester var naturligtvis Tirdats kröning av Neros hand. Detta ägde rum i det stora Forumet och följdes av den stora skaran åskådares applåder och skrik. Tirdat sa det följande till Nero: "Jag kommer att göra så som du befaller mig, och fr.o.m. idag kommer mitt öde att ligga i dina händer". Nero svarade: "Du gjorde rätt i att komma hit. Det som din far (persiske kungen) inte lämnade över till dig och det som din bror inte kunde försäkra för dig kommer jag att skänka dig och kröner dig som Armeniens konung." Därefter lade Nero den kungliga kronan på Tirdats huvud. 45
Kejsaren visade stor vänlighet gentemot Armenien. Detta land hade ödelagts av krig och dess huvudstad hade förstörts av den romerska armén. Nero gav cirka 50 000 000 (cirka $20 miljoner) i romersk valuta så att Tirdat skulle bygga upp Armenien och även skicka en grupp romerska ingenjörer och arbetare för att bygga upp staden Artaxata.
Efter sin återkomst, med Roms godkännande, anföll Tirdat de kaukasiska folkstammarna som hade utnyttjat det senaste kriget och anfallit Armenien från norr. Hans strid med albanerna blev särskilt hård och han kunde köra ut dem ur Armenien.
Han riskerade återigen sitt eget liv under detta krig. Under striderna lyckades en albansk soldat fånga honom med sin lasso, men Tirdat lyckades frigöra sig från det.
Tirdat I hade en storslagen och lång regeringstid och avled år 100 e. Kr. Detta skänkte en lång tids fred och välfärd åt Armenien. Det armeniska folket hade fattat tycke för denna kung, en kung som först hade kämpat personligen i strider för sitt land och som för det andra med sin stora diplomati hade lyckats vinna romarnas respekt och vänskap.
|
|
|
