Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 50 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Tirdat III (252-330)

På detta sätt kunde sassaniderna nu koncentrera all sin styrka mot Armenien och kunde till slut, efter att på ett förrädiskt sätt ha mördat den armeniske konungen Khosrov I, erövra landet.

Khosrovs efterträdare, hans son Tirdat var fortfarande ett barn. Adeln och kungens närmaste lyckades rädda barnet som betraktades som Armeniens enda framtidshopp och smugglade honom till Rom. Medan Armenien under 30 års tid led svårt av de persiska truppernas plundringar och trakasseringar, växte Tirdat upp i Rom och utbildades till en ung man som var bekant med flera västerländska språk och litteratur. Han hade blivit en prins med stor passion för sitt fadersland och väl medveten om sina plikter som dess härskare.

Gibbon skriver: "Tirdat III som hade räddats tack vare armeniernas lojalitet levde och utbildades i Rom under kejsarens beskydd. Hans distans till hemlandet och livet i ett främmande land gav honom erfarenheter och personliga drag som han med stor säkerhet skulle ha gått miste om, utifall att han från början satt på tronen. Bland dessa egenskaper kan man nämna bl.a. tron på ödets nyckfullhet och människans illojalitet och romersk disciplin och ordning. Från sin tidiga ungdom visade han stort mod och värdighet och visade stor kunnighet i hanteringen av vapen. Förutom dessa egenskaper hade han en enorm styrka och imponerade på alla under tävlingar." 9

Under denna tid försökte den romerske kejsaren, Valerianus, att ta initiativet till en ny attack men led ett stort nederlag i slaget vid Edessa (Ourfa ) och togs till fånga av sassaniderna och dog under fångenskapen.

Efter denna seger erövrade perserna Syrien, Kilikien och Kapadokien. Men just då det verkade som om det romerska imperiet höll på att falla sönder på grund av interna konflikter och oro, ägde det storartade och mirakelliknande slaget vid Palmyra rum. Detta lilla land som bestod av en stad med samma namn, mitt i Syriens öken, med sin konung Odaenathos i spetsen, tvingades till ett ojämnt krig mot dåtidens stormakt Persien. Odaenathos lyckades steg för steg ta tillbaka Syrien, Kilikien, Kapadokien och en del av Mesopotamien. Rom och dess imperium i öst kunde på detta sätt räddas tack vare Odaenathos och han utsågs till Roms ambassadör i öst.

Endast när kejsar Aurelius satt på tronen år 270 e. Kr. dök romarna upp igen i öst. Aurelius kom till Mindre Asien med sin omorganiserade armé. Först krossade han Palmyras kung vars maktlystnad hade nått oerhörda proportioner och tog tillbaka Kapadokien, Kilikien och Syrien från honom. Staden Palmyra erövrades år 272 och drottning Zénobia (Odaenathos fru) togs till fånga och skickades till Rom. Året därpå försökte Palmyra slå tillbaka mot romarna, men upproret misslyckades och romarna återerövrade staden och slog den i ruiner. Kejsar Aurelius fortsatte sitt krig mot perserna och lyckades tvinga sassaniderna att evakuera sina trupper från Mesopotamien.

Tirdat III utnyttjade romarnas lyckade motattack och återvände till Armeniens gränser. Han lyckades få folk med sig i ett uppror och körde ut perserna från landet (287). Han hade tidigare visat bevis på sin styrka och sitt mod. Vid ett tillfälle hade han räddat livet på den romerska fältherren Liscinus som några legionärer ville mörda genom att med utdraget svärd stå vid entrén till fältherrens tält och inte låta legionärerna gå in. Vid ett annat tillfälle, under ett slag, gick han i full mundering med spjut och sköld i handen ner i floden Eufrat och simmade över den.