Även mot Bysans innebar ett Armenien som kunde försvara sig själv och samtidigt räknades till en av arabernas maktfaktorer en stor fördel som man inte kunde bortse ifrån.
Senare när det arabiska imperiet började falla samman ökade kalifernas behov av armeniska styrkors assistans i striderna mot uppstickarna. De muslimska emirerna i grannländerna, t.ex. i Irans Azerbajdzjan och Kurdistan blev för varje dag mer upproriska mot det centrala styret och Bagdads kalifer hade inget emot att i lösningen av denna fråga begära armeniska furstarnas hjälp. 40
Slutligen var det mycket enklare för kalifatet i Bagdad att i ett kristet land använda sig av armeniska furstar precis som man använde sig av lokala ledare i muslimska länder.
I verkligheten pendlade relationen mellan de armeniska furstarna och araberna beroende på politiken hos den regerande kalifen och den lokale överbefälhavaren.
Vid flera olika tillfällen tog armeniska furstendömen till vapen då araberna började sina religiösa förföljelser eller ökade indrivningen av skatter och de armeniska prinsarna lyckades, för en tid, driva ut araberna från deras ställningar i de stora dalarna. Men araberna skickade ännu större arméer och genom att förlita sig på policyn "söndra och härska" lyckades man till slut återta dessa stora dalar.
De viktigaste upproren bland dessa var: upproret mellan 697 och 705 under ledning av Smbat Bagratouni som i slaget vid Varnakert besegrade den 8 000 man starka arabiska armén som kom från garnisonen i Nakhichevan. 41 Smbat lyckades, med hjälp från Bysans, återta större delen av Armenien och driva ut araberna. Men araberna samlade en stor här under ledning av Mohammed och denna här lyckades erövra, om inte hela Armenien, nästan alla de stora städerna. Denna seger efterföljdes av en blodig hämnd som kännetecknas av blodbadet i Nakhichevan. Araberna samlade flera av de armeniska adelsfamiljerna (cirka 800 personer), anklagade för uppror, i stadens stora kyrka och mördade samtliga (705).
Under tiden då den arabiske guvernören Merwan fanns i Armenien (723-744) upplevde landet en relativt stor frihet, men efter honom infördes ett skräckvälde som styrdes av personer som Suleiman, Bekir och Hassan (766-778). År 774 gjorde armenierna återigen uppror under ledning av Moushegh Mamikonian och lyckades med sina 5 000 man slå tillbaka 4 000 arabiska ryttare som hade skickats från garnisonen i Dvin. 42 Efter denna seger återtog Moushegh Mamikonian centrala Armenien men araberna skickade en armé bestående av 40 000 man mot honom. Efter ett modigt försvar besegrades Moushegh Mamikonian och dog på slagfältet. Hans förlust efterföljdes av en förskräckligt masslakt som resulterade i upplösningen av Mamikonians furstendöme i flera mindre delar.
|
|
|
