Bagdads kalifer beslutade att ta det oundvikliga steget mot Bagratounierna som snart kunde samla otaliga soldater för krig. Därför fick Ashot Bagratouni, Smbats son, år 862, titeln prinsars prins av Armenien och man erkände Armeniens självständighet under arabisk överhöghet. Och eftersom man gick med på att titeln skulle gå i arv inom familjen Bagratouni så kan man säga att första steget mot skapandet av ett självständigt Armenien hade tagits.
De muslimska emirerna som regerade i Armeniens angränsade områden, bl.a. emirerna i Manzikert och armén, reagerade starkt på detta händelse och blev ursinniga på grund av erkännandet och det hot som ett enat Armenien innebar för dem då det med all säkerhet skulle ta Bagdads sida i eventuella konflikter. Därför anföll dessa Armenien utan att tveka (år 863), men hittade en värdig motståndare i den armeniske prinsen och hans arme.
Pris Ashot Bagratouni gick ut med 40 000 man mot fiendens armé bestående av 80 000 man och besegrade dem hårt vid Aras strand. 19 Armenierna kallade slaget för "40-slaget" då man med en armé på 40 000 hade besegrat en med dubbel så många soldater.
Ashot nöjde sig inte med att enbart stärka sitt lands grunder, utan för att hindra sina fiender att utnyttja de återstående två armeniska adelsfamiljerna, Artzrouni i Vaspourakan och Siuni i Zangezour, mot honom fick han deras vänskap genom att gifta bort sina två döttrar till en artzrounisk prins och en suinisk prins.
Prins Ashots framgångar, hans ständigt ökande makt och Bysans snabba utveckling under kejsar Basil I tvingade Bagdads kalifat att ta det andra steget; och därför skickade man, år 885, den kungliga kronan till prins Ashot Bagratouni och som grundare till dynastin Bagratounian och det självständiga Armenien fick han titeln Ashot I, Armeniens Konung, Sultanernas Sultan enligt araberna. Så fort Basil I, Östromerska imperiets kejsare, hörde nyheten så skickade han också en krona till Ashot I som därmed fick två kronor istället för en.
Denna situation påverkades utan tvekan av Armeniens geografiska läge, då var och en av stormakterna som delade gräns med Armenien ville hamna på god fot med det nya självständiga landet. Dessutom hade konkurrensen mellan de arabiska och östromerska imperierna sin tydliga roll i skapandet av ett självständigt Armenien och garanterade t.o.m. dess överlevnad.
Armenien skulle dock fortfarande betala en årlig skatt till Bagdads kalifat, men summan av denna skatt hade reducerats avsevärt. Nu uppgick denna summa för Bagratouniska Armenien till cirka
1 000 000 dirham (cirka $200 000) per år till vilket man måste tillägga 100 000 dirham från Artzrouniska furstendömen, medan Armenien tidigare hade betalat cirka 10 000 000 dirham ($2 000 000) per år. Dessutom måste man påpeka att t.o.m. Bysans betalde årlig skatt till araberna.
|
|
|
