Men Ashot III vägrade göra detta. "Kalifaten i Bagdad visade sin tacksamhet för de tjänster som Ashot III hade utfört för honom och skickade flera gåvor till den armeniske konungen, bl.a. en andra kunglig krona. Denna krona vara ett tecken på den respekt som kalifaten hade gentemot hans personlighet. Ashot III som var en kunnig och modig kung kunde expandera sitt rike men istället ägnade han sig åt att förbättra försvaret av landet och förstärka dess viktigaste posteringar längs gränsområden. Han var varken maktgirig eller nonchalant vilka är kännetecknen hos erövrare. Även om hans folk gav honom titeln "segraren" så var han värd en ännu vackrare och han fick även titeln 'den barmhärtige'. Han spenderade alla sina skatter och tillgångar på byggandet av kyrkor, skolor och sjukhus. Vid hans matbord satt ofta fattiga och fanns det invalider bland dessa så tjänade han dem med stor barmhärtighet. Hans fru, drottning Khosrovanush, tävlade med honom i generositet och var lika godhjärtad som sin make och hjälpte alla behövande. Det var hon som lätt bygga de berömda städerna Sanahin och Aghpat." 48
Hans son, Smbat II, efterträdde honom år 977 och fortsatte faderns arbete. Han lät resa en mur runt staden Ani och byggde torn och befästningar och denna mur skyddade staden från norr till väst. Även under hans tid upplevde Armenien en period av fridfullhet och lugn och endast konflikten mellan Smbat II och hans farbror Moushegh i Kars störde freden i landet. Ett annat orosmoment var den djupa konflikt som uppstod mellan kungen och den armeniska kyrkan när han gifte sig. Kungen hade gift sig med sin brorsdotter, något som den armeniska kyrkan motsatte sig kraftigt. Kung Smbat II dog år 989 vid den tidpunkt då den berömde armeniske arkitekten Tiridat på kungens order hade börjat lägga grunden för Anis stora katedral, en byggnad som med sin unika stil och enkla utsmyckning räknas som ett av de armeniska mästerverk inom byggnadskonstruktion som ännu kvarstår.
Han efterträddes av brodern kung Gagik (Khachik). Under hans styre nådde Bagratouniernas Armenien kulmen av fridfullhet, makt och kulturell utveckling och blomstring. F. Macler skriver: "Armenien hade blivit så starkt att det kunde neutralisera anfall från vilken fiende som helst. Kungen lyckades sätta all sin styrka och kunnighet på att utveckla sitt folks materiella och själsliga behov." 49
Även denne kung, så som sina föregångare, ägnade sig åt byggandet av kyrkor och ökade antalet religiösa byggnader och välgörenhetsinstitutioner. Under hans tid utvecklades arkitekturen med en bländande fart men även andra områden tog ett stort kliv framåt.
Vid sidan om Bagratouniernas Armenien fortsatte även Kars Armenien att utvecklas och byggas upp. Mousheghs son, kung Abas (984-1029) förvandlade sin huvudstad, d.v.s. staden Kars, till ett stort armeniskt kulturcentrum; till en sådan grad att ungdomar från hela Armenien kom dit för att studera filosofi, litteratur och religion. Tournebize skriver: "Denne prins som hade ägnat hela sin ungdom åt lättja och nöjen och inte alls såg ut att passa rollen som en ärofull regent, förvandlades till en annan människa så fort han sattes på tronen. Han gottgjorde sina tidigare tidsslöserier, blev litteraturens och konstens beskyddare och skapade ett litet Aten av sin huvudstad." 50
|
|
|
